Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Två unga änkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kavaljer, liksom hade hon de behagligaste saker att säga
honom. Men hennes rörelser och ord voro så
osammanhängande, att vår löjtnant utan svårighet märkte, att
hennes tankar under hela tiden voro på helt annat håll och
bestämt mer hos kavalleriet än infanteriet.
Det dröjde icke länge, förrän de i en av alléerna mötte
löjtnant v. K. i sällskap likaledes med ett ungt, vackert
fruntimmer. Löjtnant v. K. hälsade artigt, men med illa
dold förlägenhet, på fru T., men fru T. syntes i denna
stund så inbegripen i samtal med infanteristen, att hon
knappast besvarade husarofficerens hälsning. När de
bägge paren gått förbi varandra, frågade fru T. med
låtsad vårdslöshet:
»Ni känner väl det fruntimmer, som löjtnant v. K.
promenerar med?»
»Jag är inte presenterad för henne än, men hon kom
ju först i går.»
»Men ni har väl hört talas om henne?»
»Det enda jag hört, är att hon heter W. och är ifrån
Norrland, där hennes man i livstiden varit sågverksägare.»
»Tycker ni hon är vacker?»
»Åh, som folket är mest», förklarade han försiktigtvis.
»Man säger, att hon skall vara ofantligt rik, att hon
har ända till en halv million», yttrade fru T.
»Kors har hon det?»
»Ni tycks inte vara lika väl underrättad som ... som
andra ... Men låt oss gå hem ... det är fasligt varmt ...
man kan riktigt kvävas i denna olidliga hetta!»
Man lämnade promenadplatsen, men fru T., så livlig
nyss, yttrade under hemvägen ej ett enda ord och
bevärdigade sin kavaljer knappast med en enda blick. När hon
uppnått sin paviljong, yttrade hon med ett tillskruvat
småleende:
»Vill ni vara min kavaljer på eftermiddagen med, så
är ni mycket välkommen.»
Vår löjtnant tackade på det förbindligaste och lovade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
