Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - En liten historia om konversation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN LITEN HISTORIA OM KONVERSATIONEN
»Bättre tiga än illa tala!» Detta uråldriga ordspråk,
som aldrig borde bli urmodigt, är ett av de första vi i
vår barndom lära oss och likväl ett av dem vi först
glömma. Man sjunger icke, när man ej har röst. Varför då
tala, när man ingenting har att säga! Och likväl, huru
många finnas ej, som, för att icke låta konversationen
falla, äro färdiga att till vad pris som helst liva och
underhålla den! Allt synes vara tillåtet för detta ändamål.
Man går ända därhän att blottställa sig själv, yppa
sina innerligaste förhållanden, förråda sina och andras
viktigaste hemligheter, och om man icke har några
hemligheter att yppa, så diktar man helt enkelt, uppfinner om
det behövs tjugu osanningar. Den hotande faran skall
gälla som ursäkt: konversationen höll på att dö.
Jag vet en fru, tillhörande den förnämare och
förmögnare samhällsklassen och som riktigt gjort till sin
uppgift att hålla målron vid makt, det månde vara hemma
hos henne själv eller hos andra, och utan att vara det
ringaste nogräknad om medlen. Hon har en dotter, en
god flicka med talande ögon, men stum som en fisk.
Modern var alldeles tröstlös över ett äpple, som fallit så långt
från trädet. En dag sade hon till henne:
»Men, min kära Clementine, tänker du då i evighet tiga
som muren? Kan jag då aldrig få ett ord ur din mun?»
»Men jag har ju ingenting att säga, goda mamma!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
