Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - En liten historia om konversation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Modern grep sin dotter hårt om armen och förde
henne med sig ned till vagnen.
»Du är då rent av från förståndet, olycksbarn!» yttrade
modern under hemvägen; »hur kunde det falla dig in att
nämna ryttmästar von F**, som umgås hos friherrinnan
och det på den mest förtroliga fot!»
»Inte visste jag det», svarade den olyckliga Clementine,
som hade nämnt ryttmästaren därför att hon under
promenaden händelsevis råkat få se honom på gatan.
»Men när man umgås i stora världen, borde man väl
veta allt», menade modern. »Jo, du har ställt vackert till,
du, och den ena dumheten var inte lik den andra. Säga,
att man kör emot på Karl XIII:s torg, när hela världen
vet att man aldrig åker över det torget! ... Säga att en
dyrbar schal är ett lappri!»
»Men hon ville ju skriva till polismästaren», invände
Clementine.
»Och du, din toka, tror verkligen, att hon skulle ha
gjort det! Sådant där säger man bara av artighet ... Jag
önskade att vi aldrig farit ut i dag!»
»Mamma finner då att det är bäst jag aldrig säger
något.»
»Hädanefter råder jag dig att aldrig öppna din mun!»
förklarade äntligen modern.
Samma råd borde man även ge dem, som, för att anses
angenäma och underhållande i sin konversation, icke sky
att beljuga sina motståndare och förråda sina vänner.
Man borde dag ut och dag in tuta i deras öron det
gamla goda österländska ordspråket: »Ordet är silver,
men tystnaden är guld».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
