Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - En gradpasserare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjungit ut sig. Må man därför icke missunna dem det
bifall de röna, de kransar de plocka! Hela stormar av
applåder, hela rabatter av blommor kunna icke hålla dem
skadeslösa för en enda förlorad ton.
Sällström slapp åtminstone den sorgen att länge
överleva sig själv, ty livet följde, såsom nyss nämndes, tätt
på rösten. Han efterlämnade en talrik familj, av vilken
den äldsta dottern någon tid var en omtyckt sångerska
vid kungliga teatern. Den äldste sonen, vilken liksom sina
syskon tidigt och på egen hand måste ut i världen,
vistades på landsbygden såsom informator. Han hade icke
faderns röst, men var i hög grad musikalisk och skicklig på
piano. Han hade faderns »mördande blickar», men icke
den ringaste lust till mord. Hans ögon spelade lika
oskyldigt och behagligt som hans händer. Också blev han
värderad och avhållen av alla, som sågo honom.
När en informator kommer i ett hus, där det finns
giftasvuxna döttrar, så vet man hur det går, i synnerhet
om informatorn är musikalisk. Förlästa magistrar äro
aldrig musikaliska och följaktligen icke heller farliga.
För dem kan man vara tämligen lugn, men annars blir det
ofta nog en liten roman, platonisk, det förstås, mellan
läraren och discipeln, men som vanligtvis får ett tvärt slut,
ofta innan man hunnit genomgå den diatoniska skalan.
»Jag gav den junkern respass innan han kom till den
kromatiska skalan», yttrade en gång till oss en patron om
sin dotters musiklärare.
Den kromatiska skalan är också en bild av livets
svårigheter.
»De där quatre-mains», yttrade en gång en annan
patron, »måtte vara uppfunna av musiklärare endast för
att krångla bort kvinnfolken.»
»Men det är mycket nyttigt för tanken», försäkrade vi.
»Säg snarare för pauserna», svarade patronen; »jag har
aldrig hört så många pauser som i quatre-mains.»
Unge Sällström fick plats som musikinformator hos en
ansedd och förmögen egendomsägare på landet, vars
dotter, en intagande varelse, han gav lektioner på piano.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
