Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Allihopa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äktenskap hon ärnade ingå med vicevärden, den manhaftige
fanjunkaren Holm.
Kamrern stötte upp dörren och rusade in i matsalen.
Hans utseende var förfärligt, hans blodsprängda ögon
flyttade sig från den ena gästen till den andra. Hade de
ätit upp hans dilamm, så såg han ut, som ville han i sin
ordning sluka dem allesammans. Slutligen stannade hans
blickar vid den icke mindre bestörta hushållerskan. Man
såg kamrern flera gånger öppna mun för att tala, men han
tycktes icke kunna få fram några ord. Äntligen fick han
fram följande:
»Människa! Avgrundsande! Ni ruinerar mig, ni
förstör alltihopa ... Alltihopa!»
Därefter nedföll han till golvet och bars sanslös upp
på sitt rum. Man gjorde allt för att få honom till sans
igen och det lyckades, men tala kunde han icke. Blott
när hans blick föll på hushållerskan, stönade han med
mycken ansträngning fram ordet: »Alltihopa!
Alltihopa!»
Gästerna hade snart avlägsnat sig, och efter några
timmar inställde sig både läkare och präst. Patienten
tycktes igenkänna dem bägge, men fortfor att vara mållös.
Men när hushållerskan visade sig vid sängen, då
förvredos hans anletsdrag och han mumlade ånyo med
gnisslande tänder sitt »alltihopa, alltihopa!»
»Vad menar han med alltihopa?» frågade prästen.
»Jo», svarade hushållerskan, fattad av en lycklig idé,
»det har alltid varit kamrerns mening, att jag skulle få
vad han, lämnar efter sig ... Det är ju så, goda herr
kamrer», tillade hon, vändande sig till patienten, »det är ju
så, att jag skulle få allt vad kamrern lämnar efter sig
i löst och fast?»
Man såg att den sjuke ganska väl förstod vad
hushållerskan sade, ävensom att han gjorde de mest
förtvivlade ansträngningar för att svara, men något annat ord än
»alltihopa» kom icke från hans läppar.
»Alltihopa», fortfor hushållerskan, »jag får då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
