- Project Runeberg -  Fem dagars resa i Skåne för att se och hämta rörelse och förargelse /
6

(1871) [MARC] Author: Carl August Ehrensvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1796 d. 18-33 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


1795 d. 18–23 juli.



Från Nöbbelöf vid Christianstad, norr opp till Wanneberga,
framsticker genom gröna höjder nakna spetsar af bärgvallar. Endast
norden skymtar, skymtar ännu obehaglighet.

En stor lös, ensam sten, på åkern strax vid Wee by, träffades
bårad med 51 ättegrytor, alla lodrätta mot horizonten. Stenen
tycktes 30 alnar lång, 9 alnar bred, 5 alnar hög; största ättegrytan
1 aln bred och 1 aln djup; den minsta 1 ½ tum bred och ½
tum djup.

Wanneberga. Skogen växte mitt uti åkern, och hvarken skog
eller åker ägde omgjärden. Alting växte i hvarannans famn, onyttigt
men vackert. Man billdar sig skulld, och endast en sak är
förknippad vid behaget, är man olycklig nog att vara nöjd med
sjelfva fördömmelsen.

Folket var hvittlätt i mörka hår. Femton års gåssen bar
flickans kinder. Karlarne drogo rödfärgade fårskinspällsar mitt i
sommaren och illa färgade; qvinnan blåa tröjor, stundom svarta.

Klädet enklare knutet med mera frihet om hufvudet än på
Slätten; men igenom randiga förkläden och kjortlar misstrodde
man renligheten. Ensamma färgor bekläda altid snyggare sin person,
och man bedrar sig altid i valet af oömma tyger, med mindre
man ej altid vill synas oren, för att bli trodd om renlighet.

Här börja trädhus och med dem ett tycke af snygghet, ehuru
bedrägligt. Ner åt slätten brukas ler till väggar, inslaget i deras
spjälar, och tillskapas snea och vågiga hus, som alldrig med
största snygghet kan bibehålla minsta tycke deraf.

Teckningen bland folket var med korta näsor och breda skallar;
men behag, som förtrållar alt, följde naturen.

Vägen gick förbi ett kalkbrått af bleke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resaiskane/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free