Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1796 d. 18-33 juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsträckning, och Blekinge lynnet förvandlades till hvad rättnu Skåne blir ensamt.
På detta sättet borde till det minsta en physisk fäderneort
vara till sin grund och i sin afkomst, med tillräckligt skog och åker och med ett hjertligt utseende, med både ett uppväckande synämne för vettet och en säker äring åt oxen och ej se ut att vara en ödemark af bergsskrefvor och i sanning äfven vara en ödemark.
Olyckligt det folk, som bebor bergskrefvor bland vargarne.
Snyggheten är synlig i Skåne mer än på andra ställen, där
genom stora städers granskap landtfolket rubbas i sin hemfrid, där de, väckte till öfverflöd genom håg för apning, störtas ifrån uträkningen till stilla njutningen, som är liderlighetens moder.
Kring hela den nårra delen af Skåne gå flickebarnen med duk
på hufvudet liksom sine mödrar. Den är enfaldigt, men intet
knuten som i de norra delarne af Sverget eller kring hufvudstaden. Och dessutom pryder den mera än den osmakeliga bindmössan så snäf, så ooplyft och så svänsk.
Uti Åby försvinner småningom hvitlättheten. Den mogna
färgen återkommer.
Från Åby följer en hög ås till höger, efter utseende på en
fjärndels mil. Öfverallt på de andra sidorne sträcka sig stora fält, omringade med långt afsides i dimma liggande skogshöjder.
Men ett ögnablick trodde jag där en smålänsk Gud förvandlat Sverges gran och tall till löfträd med alla getabackarne
bland alla enbuskarne och inom alla stenarne. Det lär ha varit ett utskått af Åsen.
Skåne är en sammansättning af Småln och Italien, i litet
Blekingen i stort Skåne, liksom vår klädedragt af ett bart hufvud med en stor vargskinspälls.
Vägen närmar sig alt mer och mer till Åsen, eller kommer
Åsen alt närmare och närmare vägen; längs efter den bo husmän eller torpare under bönder. Deras stugor äro dockskåp. Folket är ovanligt täckelige, muntra, med oskuldens säkerhet. Arbetets och jordens barn hysa hvarken skalckacktigheten eller blygsamheten: för dem är lefnaden blott en långvarig okonstlad syssla. De upptänka hvarken giller eller kjöld. Deras kjänslor följa behofvet, och behofvet härstammar från sällheten af deras land. Karlarne manlige och vackra. Alla deras rörelser röjde liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>