Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1796 d. 18-33 juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bondbruket är ännu uti den oreda, bönderne intet sjelfva
utreda och hvars vettenskap herrarne ej böra lita på.
Våra förra konungars krig, förklarade för att undgå inhemska oroligheter, förstörde folknummern, att endast qvinnor och barn lemnades åt landtskjöttselln, så att åkern förblef åker och äng död äng.
Dessa qvinnornes barn blefvo våra nya förfäder och deras
utdelte efterdömen stadgade deras barns och vår arbetsmethod hvarigenom styrkan förminskade, ingen omväxling af jord skedde.
Ännu har regeringen ej fått tid med inre ställningen, och
landtbrukaren bönfaller intet heller enhälligt och på vettenskapsgrunder härom genom den allmänna osmaken för utforskning. Bergsbruket äger vettenskap och blir altid fredat af regeringen.
Alla grundsanningar stöta oss ännu som ohöfliga förebråelser. Man vill med behag gå till helfvetet. Vi frambryta äregirrige på höft, eller stumma tro (vi) utan ransakning. Raska, duktige i åkerbruket, lita vi på väderleken; nedslagne, på kloka gumman. Öfverspända i hopp. och villja, liksom bära vi altid ett hufvud blott för ansigtets skull.
Man gjör Anjala optåg i sine egne hushåll, men alldrig Lukurgi lagstiftning. Hjessan pudras. Man läser intet och vet ingenting. Den enda kjänsla man har är i hornen, och man smickrar sig af regeringslystnaden.
De förnäma äga i allmänhet en slags befallningsart i sitt genie som förbjuder dem bok och vettenskap, så att, om de nedstiga någongång till vettenskapen, gå de ifrån stället sjelfve att räffsa äng.
Nu, i stället för jagt och fästningsbyggnad, bygga samtliga
radstugor. Landets behag prisas intet nog. Stadsbullret, äfven så litet som krig, förenas alldrig med landtlefnaden. Altid syndas mot sakernes afpassning.
Och landtskjöttseln, medlet till den nya utkomsten, utgrundas intet. Man anbefaller jorden som en misskjött slafvinna. Regeringssjukan söker alltid ytorne och qvadratinnehållet af jorden men alldrig djupet och det cubika innehållet. En rik kjöper opp så vidsträckta ägor, att han förlorar förlaget och förståndet till deras opparbetning. Derpå plågar han sin bonde. Ingen liksom
sammanförer sig och genom opplysning skaffar sig ett värdigt
innehåll. Man utbreder sig. Man söker beqvämlighet och smak och bygger manzartak. Man söker rikedomen och förordsakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
