Geografiska sällskapet i Paris hade en af sina stora dagar. En af de dagar, då de planer, som de berömde forskarne och djärfve upptäcktsresandena, hvilka utgjorde eliten inom det med rätta så världsberömda sällskapet, inom kort åter skulle få hela den civiliserade världen att böja sig i nästan andäktig beundran för de storbedrifter, det slutliga resultatet af planerna nog skulle föra till. Ty en gång antagna skulle dessa vetenskapens dristiga heroer säkert veta att sörja för att de också blefvo utförda.
Rundt omkring det stora bordet i mötessalen sutto fyra herrar, i hvilka man igenkände fyra af det tjugonde århundradets mest bekanta namn på den geografiska, tekniska och astronomiska vetenskapens område. Dessa herrar voro: Victor, den berömde ingeniören, hvars styrbara luftskepp ,,Falken'', ändtligen fullständigt färdigt, hade löst de betingelser, man så länge förgäfves hade ställt på en verkligt säker och nöjaktigt verkande flygmaskin. Den andre var den berömde upptäcktsresanden, major Lebrun, hvars djärfva sydpolsexpedition en lång tid höll allt intresse fånget; den tredje var sällskapets berömde president, herr Verdier, som förvisso med rätta åtnjöt anseende som den främste geograf och matematiker, århundradet hade frambragt. Och den fjärde slutligen var den inom en trängre krets högtansedde, men ännu icke riktigt allmänt kände astronomen Lion.
Det var den sistnämnde, som hade samlat den lilla exdusiva kretsen till möte för att förelägga dem en plan, som i sanning i äfventyrlig djärfhet öfverträffade allt hvad man hittills sett. Herr Lion är just sysselsatt med att efter ett längre föredrag framlägga hufvuddragen i sin plan för sina förvånade kolleger.
,,Alltså, mina herrar, ni förstå sålunda, att jag, efter att ha själf noga pröfvat min ärade kollegas, herr Victors, geniala aëroplan ,,Falken'', fick den idén att det säkert med en så förträfflig maskin skulle vara möjligt att komma åtminstone de närmast liggande planeterna på till och med mycket nära håll. Det lufttomma rum vi ha ofvanför atmosfären, skall ju så långt ifrån försvåra ,,Falken''s flykt, att det tvärtom för maskinen erbjuder en till och med mycket stor lättnad, i det propellern i det lufttomma rummet skall kunna utföra minst det tiodubbla antalet hvarf i sekunden, liksom ju som bekant allt hvad vi här förstå med specifik vikt bokstafligen skall bli upphäfd. Vi skola egentlig mening --- flyga.
Ha vi blott kommit ofvanför vår jords atmosfär, kunde jag nästan skämtande frestas säga, att vi kunde undvara er briljanta maskin, vi kunde själfva --- för att fortfarande skämta --- agera den ,,i luften fritt sväfvande damen'' --- vår egen vikt är ju upphäfd. Nåväl, men skämt åsido, den flygturen skulle säkert icke bekomma oss väl, och vi ha ju just däruppe behof af er ,,Falken'' för at kunna uppehålla os någonstädes, där vi kunna få den för oss jordemänniskor oumbörliga luften för att kunna andas, kort sagdt. --- ---
Att segla rundt i det lufttomma rummet skall naturligtvis kunna erbjuda en observationsmark till våra grannplaneter af omåttligt intresse, men likväl tycker jag som sagdt icke, utrustade som vi nu äro, att vi behöfva låta oss nöja därmed --- nej --- jag tror mig kunna lofva er att vi kunna komma åtminstone vår närmaste med atmosfär försedda planet, alltså Mars, på närmast möjliga håll, nämligen intet mindre än att komma ned --- eller upp --- som ni vill --- på planeten. Hvad säger ni, hr. Lebrun, om en upptäcktsresa på själfva Mars, det är likväl något annat än sydpolen --- icke sant!
Nåväl, jag lofvar er en landstigning på Mars, hvarom icke, vill jag inte mera heta Lion. Jag sätter min ära i pant på, att det skall lyckas och att vi också skola komma helskinnade ifrån det hela, om icke något alldeles oförutsedt, sona man ju aldrig kan vara herre öfver, stöter till.
Jag har ju visat er mina beräkningar, hvilkas noggrannhet jag hoppas ni taga mitt namn som borgen för, och hvaraf jag alltså har visat, att Mars den 29 Juli i år skall vara jorden så nära som aldrig tillförene och därigenom erbjuda ett enastående tillfälle för oss att göra försöket.
Med den fart ,,Falken'' kan skjuta, skola ni altså se, att jag har beräknat tre veckor för turen upp och samma tid --- kanske något kortare --- för hemturen. Vi behöfva alltså förse oss med luft och proviant för ca: två månader, hvilket ,,Falken'' ju med lätthed skall kunna föra med sig, förutom en besättning, oss medräknade, på inalles tio man. Ni ha ju gifvit mig er tillslutning och visat mig det hedrande förtroendet att vilja våga edra lif tillsammans med mig på denna expedition, som, om vi komma lyckligt ifrån den, med ett slag skall föra det mänskliga vetandet ett jättesteg framåt.
En värdig uppgift för oss.
Jag skall därför redan i dag börja mina förberedelser. Vi skrifva nu den åttonde juni, vi ha därför endast väl en och en half månad på oss, så att det är ingen tid att förlora. Men den 29 juli alltså, mina herrar, lätta vi, och om Gud vill skola vi indraga en hittills fullständigt okänd värld under vår horisont.
Den 29 juli och tvåmånadersdagen därefter skola bli de data, som till evig tid skola lysa med eldskrift på histonens oförgängliga malmpelare.''
Herr Lion reste sig, och besjälad af det allvar, som en så mäktig
tanke ovillkorligen måsta ingjuta till och med hos så stålfasta män
som dessa, tryckte de tysta hvarandras händer för att därpå åtskiljas
utan vidare diskussion. Planen var ju förut fullständigt utvecklad och
dryftad. Och deras beslut om att åtfölja Lion på hans äfventyrliga
resa var orubbligt.
