Den 29 juli hade upprunnit med strålande solsken. Hade en utomstående, som icke hade talat med någon eller läst någon tidning på de sista två månaderna, plötsligt i dag fallit ned midt i Paris, skulle han minst ha trott, att krig ånyo utbrutit med Tyskland eller en ny revolution. Hela Paris tycktes vara på benen, öfverallt myllrar det af människor, som alla syntes ha samma mål, i det strömmar oupphörligt skjuta fram mot Marsfältet. Hela den stora platsen är afspärrad, men rundt omkring afspärrningen stå människomassor i hundratusental och alltjämt ökas denna mäktiga skog af människor, som stå som packade sillar, och ständigt komma nya skaror.
På annonspelarne lysa eldröda jätteplakat från ,,Figaro'' och ,,Le Matin'', och tidningspojkarne skrika oupphörligt det sista och allra sista extrabladet, innehållande de senaste meddelandena om ,,Resan till Mars'', som programenligt skall äga rum kl. 2. I alla kiosker och boklådor ser man jättefotografier af expeditionens deltagare, och midt bland dem alla, större än de andras, astronomen hr. Lions skarpa, energiska och dock så godhjärtade ansiktsdrag. Han hade mer än någon annan dessa dager blifvit de lätttrörliga parisarnes förklarade gunstling. Allas ögon sökte ju också hans stora, kraftiga, lätt igenkännliga gestalt inne på den afspärrade platsen, där ,,Falken''s blänkande stålcylindrar och strålande glasväggar, hvilkas kvarterstjocka glasskifvor här ersatte gondolens tidigare flätverk, blänka och lysa som en jättediamant i solskenet.
Han kan dock icke upptäckas lika litet som de tre andra af expeditionens medlemmar. Endast ,,Falken''s sex man starka besättning ses framme vid den mäktiga maskinen.
Men nu slår klockan half två och i detsamma skyldra de uppställda soldaterna gevär och musiken stämmer upp marseljäsen. Ett regemente jägare med vajande fjäderbuskar rycker in på platsen i spetsen för presidentens vagn. Bakom denna följa ekipager med ministrarne och de högsta embetsmän och expeditionens tre öfriga medlemmar. Herr Lion och de andra ledarne af expeditionen förevisa aëroplanen och instrumenten för de höga herrarne.
Så snart presidenten och hans svit lämnat skeppet, lät herr Victor som själf förde maskinen, klockan ljuda, enhvar af manskapet ställde sig paa sin bestämda plats vid maskineriet. Ingeniören vred på en kontakt, och samtidigt med att trikoloren hissades i luftskeppets akterstäf, började det mäktiga maskineriet att arbeta, surrande och hväsande. Maskinen tog ett kort hopp som en springare och därpå höjde den sig plötsligt långsamt alldeles lodrätt upp i luften. En kanonsalut dånade och musiken föll åter in med nationalhymnen, och som en mäktig ljudbölja höjde vivatropet från tusenden strupar sig upp omkring ,,Falken'', som elegant, utan den minsta slingring, stadigt höjde sig högre och högre upp i luften. Och ut öfver relingen, där glasväggarna för tillfället voro skjutna åt sidan, viftade de tre resandena ned till jorden. Ingeniören var som kapten på sitt skepp alltför upptagen för att ytterligare offra afskedet mera tid än det tidigare på dagen hade tagit.
,,Resan till Mars'', det tjugonde århundradets största bedrift,
hade tagit sin början.
