Vi skola nu lämna ,,Falken'', som stadigt och lugnt utan flera faror fortsätter sin färd genom rymden, och först åter komma ombord, då den efter nitton dagars färd slutligen på eftermiddagen varseblir Mars rätt inunder sig som ett mäktigt klot af samma form som jorden.
Alla ombord i ,,Falken'' hade riktat sina kikare ned mot Mars, som låg inhöljd i en gråhvit dimma, som endast tillät en ombord på luftskeppet att nätt och jämt skönja planetens konturer. Redan ett par dagar hade ,,Falken'' seglat i en atmosfär, som dock innehöll långt mindre syre än jordens, så att den icke hade tillåtit de resande att öppna glasskifvorna. ,,Falken'' närmade sig allt mera planeten, men dimman förhindrade dem fortfarande från att urskilja något bestämdt den kolossale massan, som blef större och större.
,,Tidigt i morgon skola vi kunna landa, men gudarna må veta, hvar på detta underliga, förvirrade kaos vi kunna se tona sig framför oss,'' sade Lion. Och vi som så när hade trott, att den hade försvunnit ur vår syn --- det är ju en fördömd dimma.''
Samtalet och gissningen om huru det kunde vara på Mars höll hela natten de fyra resenärerna vakna. Om morgonen kunde de ifriga forskarna ändtligen, trots dimman, som fortfarande låg som en hvit tyllslöja öfver allt, få närmare reda på den planet, hvars längtansfullt emotsedda mål resan gällde. Men hade de djärfva äfventyrarne väntat sig komma att få skåda ned öfver stad och land med rastlöst arbetande väsen, med kultur, med bygnader, maskiner och pulserande lif, blefvo de bittert bedragna. Den sida af Mars, som vände sig emot dem, visade endast en ödslig, vild klippterräng, på hvars hårda ogästfria yta efter hvad man kunde se icke rörde sig det minsta lif --- icke ett grässtrå, icke den minsta smula vegetation kunde upptäckas --- allt trist och öde.
,,Jag vill just icke påstå, att de ha gjort synnerligen stora ansträngnar för att mottaga oss ständsmässigt, de gode herrar marsinvånare,'' utbröt Verdier leende, i det han lade ifrån sig kikaren, ,,tror ni den är alldeles utdöd, Lion?''
,,Absolut icke,'' svarade Astronomen, ,,här är ju luft, till och med äfven dimma, ett oryggligt bevis för att här också måste finnes fuktighet --- vatten. Men där det finnes både luft och vatten kan ni vara alldeles öfvertygad om att det också finnes hvad vi förstå med lefvande väsen, naturligtvis så skapade, som allt hvad naturen frambringar i harmoni med omgifningarne och de lifsvillkor här eljest måtte vara. Jag tror närmast det vi här se, svarar till en af de jättestora, öde trakter omkring polerna, som vi ju också ha på jorden, och där allt eller nästan allt lif är utdödt, på grund af att där saknas en eller annan nödvändig faktor för att lefva, detta gällande för såväl djure som växtvärlden. Tyvärr äro vi ju icke utrustade för en större landexpedition, men vi skola återvända och sedan åter välrustade fara hit upp, och då blir det såväl för er, Verdier, som för vår utmärkte major Lebrun ett i sanning enastående tillfälle till kortläggning och upptäcktresor.
Nu måste vi ju åtnöjas med en expedition på ett par dagar, i den närmaste trakten, som icke ser intressant ut, längre tillåter vårt förråd oss icke stanna, då måste vi tänka på återfärden. Men nu kunna vi ju själfva se oss omkring.
,,Falken'' hade kommit sa nara ned mot den gråa fjälltrakten, att man måste börja tänka på att uppsöka sig en passande landingsplats. Denna var snart funnen. En öppen plats, som erbjöd en någorlunda plan, fri yta blef vald, och ett ögonblick därefter föll ankaret, och ,,Falken'' stod stilla i luften, få meter öfver den fasta marken.
Målet var nått! De första jordinvånarne skulle beträda Mars!
