- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
88

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Uti håvet [var] fastbundet litet vattenlagt kött, det man
fort upp och neder lät gå, att vi dageligen därav en stor
myckenhet samka kunde. Räker voro där uppe i vattnet
så tjockt gåendes, att man intet kunde se vattnet därföre,
vilke vi fångade också med håv, dock grant ! bundet men
lika gjort med det förrige, som man ej djupare sänkte än
en aln umtrent ? neder i vattnet, det fortaste man
nederkasta och uppdraga kunde, så att man av det slags fisk så
mycket bekomma kunde, som man någonsin hava ville.

I fara för sjöjungtrur och sirener.

Om sjökåerne ? och Sirenernes ljuvlige stämma, som
mången människa varder bedragen av, vill jag här något
referera. Desse låta sig i passagierne mer än på andre
orter i västerhavet se och höra emot stort storm och oväder.
Oansett uti pa3sagierne är alltid vackert, stilla,
tempererat väderlek, tså kommer likväl fullvisso strax
därefter annorstädes i havet storm och oväder. Då flyter
havsfruen ovanpå vattnet med 10 eller 12 famnar långt
guldglittrande hår, som släpar efter henne (vilket för
våre ögon ej kan längre synas, men det är fulle mycket
längre), glänsandes mycket ljuvligen emot solen.
Undertiden satt hon ovanpå vattnet och syntes till midjan,
mycket däjelig och vit, havandes en spegel i handen. Och då,
när hon således sig se lät, kommo sirenerne också fram,
spelandes på allehanda instrumenter, som så ljuvligen
instämmade, att en måtte sprungit i havet därvid, ja, så att
det som intet liv hade, måst dansat därvid, menandes
him
!fint (med små maskor) ?omkring ? Sjökorna? Tron på
sjöjungfrur var urgammal i Sverige och var mycket utbredd ännu på
1600-talet. ’ De visade sig, när det stundade till oväder. Möjligen
har denna tro något att göra med de s. k. sirén- eller dugongdjuren,
ett slags däggdjur med människoliknande överkropp och fiskliknande
underdel, av vilka en art är 3 meter lång och kallas »havskon -»
»sirénen» eller »havsjungfrun»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 21:57:56 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resanyasv/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free