- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
96

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denne är en fruktbar ö. Där växer pomeranser,
citro”er, lemoner, apel de sina?, patates ?, plantanes(?), socker,
tobak, monuscat-nötter, valnötter, kastanjer, vindruvor,
röda, blå, vita och bruna, peppar, ingefära och
ouppräknelig myckenhet av allehanda slags dyre och rare frukter.
Ingefära låg där på markene store högarne, som
kullstjälpte hus ihopkastade. Där hon icke grant utur markene
letat och uppgrävin vart, så inrotade hon sig så häftigt
och starkt, att hon förgingo alle andre frukter och rötter,
så de intet växa kunna. Uppå markene allt över låg så
mycket pomeranser, lemoner, peppar och all annor frukt av
träen nederfallen som hagel på markene. Och denna tid
på året var redan där mycken frukt helt mogen.
Pomeranserne och lemonerne kastade vi varandra med såsom med
snöbollar, men om jag nu hade en hop här, jag skulle intet
kasta bort dem. När jag såg pepparen, huru han växte,
så kom jag ihåg en part, när de vilja önska enom ont, så
pläga de säga: »Gud give du vore så långt bort, som
pepparen växer», så tänkte jag om mig: »Nu är jag där.»

Uppå denna orten var ock svåra hett, att där växte små
vita klåmarkar ? i fötterne på oss med svarte huvuden, som
den gruvelige varmen under linten förorsakade, efter
vilkas stickande och bitande så kliade, fast man under
fötterne i svetthålen med något vasst ingrävde och inpåtade,
så bloden rann därefter, ju mera kliade det, som var en
olidelig plåga, och (jag) tror, om en hade velat skurit
stycken utur fötterna, så har man intet för dess häftige kliande
skull kunna känt det något ont göra.

Huru man skyddar sig mot solen och vad man dricker
och äter på S:t Kristotfter.
Här bruka de med skärmer och absconser som uti
Ca
nartien, vilka slavarne bära över deras huvuden för solenes
hetta skull.

l apelsiner ? potatis ? maskar, ett slags loppor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 21:57:56 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resanyasv/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free