- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
98

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varme. Denna Hagedia gick geråden ? med sin
uppgapande käfta åt mig och kom så skinande och glänsande
emot solen med sine faslige färgor, att jag trodde
visserligen det varit Sathanas själv. Jag var aldrig tillförende
rädder för något, men då dröp det visst, där orädder satt.
Antingen jag bad, korsade mig, lopp eller gick undan, så
kom ändå detta faslige djuret och följde tätt efter mig
allt in till staden. När jag såg, det ville intet för läsande
och Guds ord avvika, så märkte jag fulle, det var intet
djävulen, ej heller kunne jag tro så fasligit djur vara till.
Blev så detta djuret strax utan för staden i plantagierne
kvart efter mig, och glad var jag, att jag kom ifrån
bemälte djur oskadd. När jag nu uti logementet hemkom,
refererade jag för vår värd, rådmannen, vad
förskräckeligit och förfärligit mig på stunden vederfarit och hänt
var. (Då) skrattade värden så hjärteligen däråt,
sägandes : »I ären intet den första, som desse djuren så förfärat
have. De djuren have månge människor till döds
förfärat, som dem tillförende ej sett have, och månge
havande kvinnor have de från födslen förfärat, att de aldrig
mera hade sett sin hälsodag. De djuren», sade han, »miå
ingen förfära sig före. Oansett de se mycket
vederstyggelige och faslige ut, så göra de likväl ingen människa något
ont. Sådane djur äro här fullt på denna insulen ?. De
äro så tamde med folket, att de löpa efter dem, som tamde
hundar. Jag vill gå till dem>», sade han, »taga dem och
klappa dem på ryggen, och de skole som en hund fägna
mig, men intet ont göra de enom. De djuren», sade han,
»kunna vi intet på denna här insulen mista eller umbära.
Om vi icke hade dem här hos oss, så måste vi alle, som
bo på denna insulen, dö av förgift, som denna ö med
överflödar, ty desse djuren draga och förtära förgiftet bort, att
det oss ej skada kan.

!rakt ?ön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:53:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resanyasv/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free