- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
99

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström With: Nils Jacobsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Obehagliga och närgångna bordsgäster.



Husen på denna insulen äro för den svåra hetta skull
allenast med bräder uppslagne på fyrkantiga stolpar, så
vägger som tak, och väggebräderne ej tätare tillsammans,
än man kan handen emellan vart bräde ut- och införa, på
det att vädret skall kunna blåsa därin, folket där inne
vistande att svalka. Här uppå denna insulen äro ock en
osägelig myckenhet av små, grå fyrfoter som små möss,
dock långe och smale med långe rumpor, som löpe
hopetals in och ut igenom husen, emellan bräderne, à 30, 40,
50, 60 uti varje hop, mer och minder. Och när man sitter
till bords att få sig mat, så komma desse fyrfoter i lika
måtto, förrän man vet itt ord av, emellan folket, under
armarne, över bordet, rätterne och tallrikarne hopetals
sättandes och överströmmandes. Somlige i det furie[1]
löpandet sätte näsan neder i maten på faten, vilket oss
svenskom mycket sällsamt och vederstyggeliget förekom,
sägandes: »Vilken kan äta den maten, som desse styggor
have överränt och doppat sine trynen uti?» »Jo, men»,
svarade de engelske, »de små vackre djuren, de göra ingen
skada». Därmed kom en hop igen över bordet sättandes,
av vilke de engelske togo 2 eller 3 strax fatt med händerne,
satte dem för mun och kysste dem och sade: »Vad skole
desse små, vackre djuren kunna göra för ont? De taga
mera förgift och ont bort, än vi någonsin uttala kunna.»

Vad en talande papegoja kan åstadkomma.



Den 17 April sände guvernörens, monsieur Chewalliers,
änkefru till oss och lät bjuda oss alle officerarne till
middagsmåltid, varest vi blevo mycket välfägnade
och kosteligen tracterade. Sedan vi hade fått oss mat,
begåvo vi oss allesamtligen för lust skull uti ett skönt lusthus
strax vid havet, som var byggt under en mycket stor, skön

[1] häftiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/resanyasv/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free