- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
103

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi upp ankar, hissade segel, gåvo lösen och begåvo oss i
Jesu namn på vår Indtianiske resa igen.

Den 1 maj befunno vi oss om natten under Virginie
kuster, som eljest kallas Gebroen land, och då vart ett
gruveligit blixande, åskedundrande, stormande och blåsande
av, begynnandes först med trenne häftige travader ?, som
dicht ? varandra efterföljde, vilket sjöfolket sade vara ett
stycke av norcanen, kommo som ett skott fortilandes, att
vi, som då ej av något ont visste eller märka kunde på
färde vara, (ty vi för det vackra vädrets skull, [som vi]
dagen näst tillförende haft hade, förde ändå alle våre segel
1 topp, så väl brandseglen som marsseglen), blevo så
häftigt och uti sådan furiositet ? överrumplade, att alle
våre segel de flögo till sjöss, lika som de hade med knivar
från tågen ristade varit. Kastandes vid det samma in
furio + skeppet omkull, att masterne lågo ändalångs i
vågorne, och folket, som på den ena sidan voro, som på
skeppet upp vette, flögo på det andra folket, som på den
andra sidan under överloppet stadde voro. Och någre av
dem, som på överloppet stodo, blevo därigenom överbord
kastade, vilke man intet salvera kunde. Då vart där
ibland folket ett sådant skri och rop, ja, jämmer över
jämmer, att man i hastigheten ej visste, vad man sig
företaga ville, som kunde lända oss till någor hjälp, vilket
påstod umtrent en timme rum ”, att om en hade 1,000 liv
haft, kunne man icke tro sig ett därav salvera kunna utan
mente oss alle döden förestå. Och var allenast ett bräde
emellan livet och döden. Och där ett stycke ? hade sluppit
lös, som då på den sidan, som upp vette, hängde alle över
huvudet på oss, så hade det med oss varit gjort. Var
alltså oss ej annat till råda, än vi fällte och avhöggo masterne
och låto dem fara till sjöss. Livet var oss allom kärt, och

1 virvelvindar = ?tätt ?raseri ’ häftigt 5 omkring en timmes tid
e en kanon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:53:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resanyasv/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free