Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indianiske eller renappiske språket). Dagen efter, som
var den 4 juni, kallades frimännerne tillsammans uti
Tenakong, vilke den nästförlidne 23 maj till Kristinæ Fort intet
voro bebådade att komma. Då talades för dem, vad nådigt
uppsåt Hennes Kongl. Maj:t hade att populera[1] och
försvara detta landet, och vad store förmåner Hennes Kongl.
Maj:t nu tillsade och gåvo sine trogne undersåtare, las
därpå upp Kongl. Maj:ts nådiga ordres, så ock den
höglovlige Kongl. Commercie-Collegii instruction. De sade sig
däröver alle vara fast glade och ville leva och dö Hennes
Kongl. Maj:ts trogne undersåter. Direktören Risingen
sade sig se dem därföre an, jämväl ock för gode svenske
män, som landets bästa söka skulle, och dem, som däremot
handlade hemligen eller uppenbarligen, hjälpa till att straffa,
fast mindre någre mutinerare[2] försvara utan heller dem
uppröja och från sig skjuta. Och efter av någre vanartiges
onde practiquer[3] icke allenast månge allaredo voro
förlupne, utan mestadels[4] stodo på löpande fot, var[5] denne
souccoursen[6] icke hade kommit (och hade en part gjort
uppstånd och muteri[7] emot guvernören Printzen), gjorde
de väl, om de sådane godvilleligen tillkänna gåvo. Då
svarade en av dem, benämnd Matts Hansson Nylänning: »Vi
bekänne, att här har varit ett oroligit och upproriskt
leverne, och att månge äro förlupne. Det gör oss ont.»
Men vem som till detta oväsendet månd vara orsaken, det
vele de intet denna gången ut med. Varföre lät man med
denna examen till en annor rättegångsdag bestå.
Dagen efter, som var den 5 juni, reste vi uppåt
Skylekulen till att bese de land, som Kongl. Maj:t
kommendanten Sven Schute allernådigst donerat hade, nämligen
Passajung (där de förnämste sackimen, i. e.[8] de vildes överster
eller regenter, nu bo), Kinsessing, Mockorhutting och landen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
