- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
171

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blå, röda och gröna, som buldaner ? hängandes. De som då
den dödas släkt och bästa vänner have varit, sätta sig då
där neder i en månads tid umtrent att begråta den dödas
frånfälle, sjungandes, ropandes, tjutandes och jämrandes
sig, att det höres lång väg. När nu den tiden är förbi, så
gräva de upp den döda, taga alla penningerne av honom,
vilka de lägga uti ett skrin och sätta det så på den nedersta
laven eller hyllan. Sedan tage de till var sin kniv och
skära så köttet ifrån benen på den döda, svepandes köttet
uti kastanjebark. Det sätta de på den andre hyllan eller
laven, benen svepandes ock i lika måtto uti kastanjebark,
sättandes dem på den översta hyllan eller laven. Men
inälverne gräva de neder i gropen. Sedan sätta de sig ännu
umtrent 14 dagars tid att begråta den dödas frånfälle. Och
när nu den tiden ute är, så är deras sorg och jämmer all?.
De som då den dödas släkt och bäste vänner äro, tagandes
penningekistan, görandes byte sin emellan och därmed gå
sin väg. Men uppresningsverket tillika med det andra
bliver till ett monument ståendes, till dess det faller och
ruttnar bort.

När nu vilden är således begraven, sedan vilja de vilde
aldrig höra honom mera nämnas vid namn eller något talas
om honom. Om detta kan hända sig av någon kristen, som
intet vet av deres manér, då slå de neder huvudet och giva
däröver ett hårt och svårt suckande och pustande, viljandes
det intet höra nämnas.

Uppå denna deras begravning sker ock ofta fribyte för
en part kristne, givandes sig någre skalkar till de vilde
att hjälpa dem till att sörja, anställandes sig mycket
sorgfulle och bedrövade, jämrandes och låtandes mycket värre
och ynkeligare än de vilde, sägandes det ock varit deras
gode vän, det de vilde tycka väl vara, att de få sällskap.
Desse skalkar aktandes sin tid om natten, när de vilde

! tygremsor av grovt säcktyg ?slut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 21:57:56 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resanyasv/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free