Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strax upp skansen med godo utan någon vidare dilation[1].
Och viljen I icke, så viljom vi idag löpa till storms, och diå
vill jag försäkra eder, vi skole icke skona eder barnet i
vaggan.» Då svarade jag: »Det är förgäves, att I frågen
vidare därom, utan I skolen vara välkomne, när I kommen.
Vi skole icke giva oss på eftersta man[2], eller så länge en
varm blodsdroppe är uti oss.» »Det är rätt, broder»,
svarade han, »håller man då eder väl. Innan vi somna, och
fortet det hängde över skogstopparne, så skall det höra oss
till». »Det må I försöka», svarade jag, »härmed adjö!»
» Hör! hålla!, broder», sade han, »Guds femton[3], det är nu
så långt lidit på dagen, och ingen frukost eller något
brännevin har jag ännu idag bekommit. Törs du bjuda mig
med dig in på brännevin? Kanske du har intet brännevin i
skansen eller någon mat eller dryck till bästa? Så fattige
tror jag I ären, I arme stackare, fast I stort skryta och slå
store spikar av litet järn. Och har icke du, så skall du veta,
att jag har. Kom med mig!» »Nej», svarade jag, »vi
have närmare till fort Trefaldighet. Kom du med mig,
nog har jag så mycket, som jag kan fylla din buk med».
»Illa tror jag på», svarade han. När vi nu till fortet
kommo, »nå broder», sade jag, »låna mig nu ditt
ärmekläde, så skall du slippa in». Tog så hans och mitt
ärmekläde och bant väl till både för hans och trummeslagarens
ögon, så att de intet se kunde. »Jag må icke tro», sade
han, »att du gör dig till bövel[4], broder?» »Det har ingen
nöd», svarade jag. Därmed bad jag våre låta upp porten,
ledsagade alltså dem in i stugun. Då de inkommo, löste jag
från ögonen på dem. »Ja, du äst en braver man», sade
kapiten-löjtnanten, »som kan taga enom synen ifrån och
giva enom synen igen». Sedan tracterade vi dem med
brännevin och bröd, så att de på sidlyktone fingo ett gott
habemus[5]». När de nu oss valedicerade, så bant jag åter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
