- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
192

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på vägen till Wismar, där han visste, att Lindeström skulle
resa förbi, följde själv till häst efter hans vagn och blåste
vid skogsbacken i en pipa, »då ryttarne, som en pil var efter
annan kommo sättandes utur skogsbacken och till mig på
landsvägen, där de med spänte pistoler i händerne och
dragne värjor, på armarne hängande, mig kringrände,
tillfrågandes mig, om jag ville giva mig, sättandes pistolerne
på mitt bröst. Och därmed plundrade de och klädde av
mig allt det jag hade, togo penningerne utur byxorne,
kastade mig utur vagnen, togo körsven med vagnen, korgar
och alltsammans, körde till skogs därmed det fortaste de
kunde, låtandes mig i bara skjortan, byxorne och
strumporne.» Under tiden satt löjtnanten på vägen och såg efter,
om någon hade sett överfallet. Han ropade hånfullt till L.,
att han skulle sätta honom i galgen, red på honom, »så
hästknäen slogo mig 1i ryggen, att jag stupade omkull
därvid». När L. sedan ropade, att han nog skulle få sin
beiöning, sköt han ett skott efter honom, vilket dock ej
träffade. Lyckligtvis kom nu en vagn från Wismar, full med
folk, till vilken L. strax tog sitt »refugium» (tillflykt),
varvid löjtnanten hastigt »satte in i skogsbacken>.

Efter att ha varnat de resande begav sig L. skyndsamt
till ett närbeläget torp, där han fann en gammal man, »vit
som en duva». »Han undrade vad jag var för en, som kom
barhuvad och i bara skjortan, havandes intet mera på mig
än ett par röda, scharlakans chamorerade byxor med
guldoch sölver-posementer och trodde mig intet klok vara»>.
För honom berättade han om överfallet och bad att få
stanna över natten. ”Till all lycka fann han 8 dukater
insömmade 1 sin byxlinning, vilka han »tillförende icke ens
ihugkomma kunde för sorg och ängslan skull». Han
sprättade nu ut en dukat och gav åt sin värd, som blev »mycket
väl affectionerat» och tog fram »en potta öl». Då nu L.
noga beskrev den person, som överfallit honom, trodde
vär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 21:57:56 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resanyasv/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free