- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
195

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström With: Nils Jacobsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pistoler, på vilken han skulle få rida ända till Wismar,
varest han skulle lämna hästen till deras värd. Till
respengar gav hon till sist L. 4 riksdaler. »Ehuruväl jag
vägrade mig, så måste jag nolens volens[1] dem emottaga.
Ja, det var en övermåtton liberal, godhjärtat och dygdig
jungfru, som jag ej nogsamt kan betacka och beprisa.»

Lindeström anklagar i Wismar löjtnant von Vehling för
stråtröveri
.



Skyndsamt red L. nu tillbaka till torpet, klädde av sig
sina »pjaltor», tog på sig sina egna byxor, köpte av
torparen en gammal klädesrock och »hövsade sig något
annorlunda». Strax efter midnatt red han, det fortaste han
kunde, till Wismar, dit han kom tidigt på morgonen.
Emedan han var utan pass, vägrade vakten att släppa in honom.
Han fick dock tillfälle att tala med några vakthavande
officerare, för vilka han berättade sitt olycksöde. Åtföljd
av en sergeant och två musketerare, fördes han då till
stadens guvernör, Jean von Volckman. Denne sände honom
vidare till krigssekreteraren, som upptecknade, vad han
berättade om stråtrövarnas överfall, och emottog hans
anklagelse mot löjtnant von V. Därefter blev han inlogerad just
hos den värd, som jungfru Gyllenbahn hänvisat honom till,
och lämnade till honom den lånade hästen. På
eftermiddagen uppsökte han åter guvernören, visade honom attesten
och bad honom om hjälp. Denne förklarade, att detta ej
var nog bevis i en sak, som gällde liv och ära. »Hans nej
kan vara så gott som edert ja och kosta å sistone edert
huvud och ära». Han skulle emellertid taga saken i noga
övervägande. Sorgsen och bedrövad gick L. nu hem till
sitt nattkvarter.

Följande dag, den 5 april, kommo 4 av löjtnant von V:s
ryttare, som hade hört, att L. anklagat deras löjtnant för

[1] vare sig jag ville eller icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/resanyasv/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free