Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Trakten omkring clessa städer var ej längre
en öken. Stora fält funnos der, som ännu i dag
odlas af kringboende Beduiner, och vi sågo här
tör första gången på länge grönskande ängar,
prydda med otaliga blomnior, och vår ökenresa
var således i viss mening redan slutad.
Då vi dagen derpå ridit ungefär två timmar,
fingo vi se på afstånd midt framför oss vackra
blåa höjder — dessa voro Juda berg, från
hvilka det sanna ljuset utstrålar öfver den mörka
verlden — Judeens minnesrika höjder, der Jesus
blifvit född, der Han verkat, lidit, älskat, dött —
der Han i lärjungarnas åsyn lemnat jorden,
fältet för Hans strid, hans seger, och återgått till
sin Fader, till ljusets land, qvarlemnande i sitt
ord en stråle, som skulle lysa, leda syndaren till
samma land.
Doktor Nickels frågade mig, der vi redo
bredvid hvarandra, om jag verkligen kunde fatta att
mina ögon hvilade på det Heliga Landets berg
— det landet, om hvilket vi läst så mycket och
predikat så ofta i våra aflägna hem, och der de
händelser timat, som utgöra grunden för vårt
hopp, vår glädje; — jag förstod hvad han
kände och hvad han menade med denna fråga.
Detta var mer än man kunde fatta i ett ögonblick,
och det var så många tankar, så många heliga
minnen, som på en gång ville hafva rum i
hjertat, att man tyckte man ej hade rum för något.
Dock — all egen svaghet oaktadt — var denna
dagen mer än rik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
