Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’168
missionär bland dervarande Judar. Han
promenerade en dag utmed stadens norra mur, då hans
hund började lifligt skälla vid ett ställe af muren
och krafsa undan grus och stenar af alla krafter.
Detta hundens uppförande ådrog sig hans
husbondes uppmärksamhet, och vid närmare
under-sökning upptäckte d:r Barklay en djup och mörk
håla, som tycktes sträcka sig långt in i berget.
Han tordes emellertid då midt på ljusa dagen ej
fortsätta sina undersökningar, emedan han
befarade att draga på sig de misstänksamma
Turkiska soldaternas uppmärksamhet och sålunda
möjligen blifva hindrad i sitt företag. Han beslöt
derföre att uppskjuta sina vidare undersökningar
till den påföljande natten. När aftonen kom, gick
ban derföre ut ur staden i sällskap med en af
sina söner och en dräng, och promenerade
utanför densamma af och an, till dess mörkret inföll
och portarna stängdes. Då gick han åter till
grottan och gräfde upp ingången, hvarpå de
alla tre kröpo in i de ofantliga underjordiska
salarne. De vandrade nu försigtigt framåt i de
mörka klyftorna vid skenet af några ljus de
med-haft och gjorde här och der på väggarna och
pelarne tecken med krita, för att vara vissa på
att åter hitta ut. När jag sedan en dag i d:r
Barklay’s sällskap genomvandrade denna labyrint
af mörka, hemska hvalf, beundrade jag i sanning
hans mod, att midt i den mörka natten våga sig
in här på en, i mitt tycke väl äfventyrlig
upptäcktsresa. Vägen inuti grottan var på många
ställen fuktig och mycket slipprig, och här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
