Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’245
Efter några timmars ridt hunno vi Askelon,
eller rättare den plats, der staden fordom stod.
Askelon var på sin tid en af Philisteens 5 stora
städer. Det var då rikt och mäktigt och prydt
med herrliga palatser. Nu finnes der blott en
och annan koja och några få planteringar, för
öfrigt ser man endast ruiner och hvita kullar
af flygsand. Ruinerna äro ganska storartade och
vittna om Askelons herrlighet, trakten är så godt
som öfversällad med bitar af marmorpelare, som
en gång prydde rika palatser. Här finnas
ruinerna efter en stor fästning, troligen byggd af
korsfararne, och öfverallt i denna fästnings
vallar ser man större och mindre marmorpelare
inmurade, hvilka tjenat att liksom binda
murarna och göra dem fastare. Man ser äfven i
alla byarna i granskapet stycken af sådana
pelare, hvilka troligen alla blifvit hemtade från det
fordna Askelon. Man kan af deras oerhörda
mängd sluta sig till den gamla konungastadens
rikedom och glans.
Staden var byggd på en höjd, som likt en
amfi-theater sänkte sig ned till Medelhafvets strand,
hvars vågors brus utgör Askelons ständiga musik.
Den fullkomliga ödslighet, som herrskar i
denna trakt, fyller deri resandes sinne med en
viss melankoli. Den hvita, lätta sanden
begrafver hvarje år en ny del af ruinerna, och de få,
ännu qvarstående träden begrafvas, det ena efter
det andra, så att inom ett halft sekel skall
måhända hela clen fordna stadens plats ligga gömd
under ofruktbara sandkullar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
