Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’252
eller annat sätt hinna Joppe innan mörkret
inföll, emedan vi ej voro säkra för kringstrykande
Araber, om vi stannade ute på fältet under
natten. Jag trodde att han öfv er dref faran, men i
Joppe fick jag dagen derpå höra, att samma
afton, som vi i denna belägenhet hade befunnit oss
några mil öster om staden, hade tvenne
Turkiska soldater blifvit öfverfallna af Beduiner några
mil norr om Joppe, den ene af dem blef
ihjäl-skjuten och en kula krossade den andres arm.
Jag frågade emellertid Doughty, om han
trodde sig om att kunna fortsätta vägen; ban reste
sig då upp från sitt läger, men sjönk genast åter
tillbaka och sade sig vara så matt, att han knappt
förmådde röra ett finger. Jag rådslog nu med
tolken om det säkraste sättet att tillbringa natten:
ty om det ej lät sig göra att fortsätta resan,
och våra kamrater troligen tagit miste om
vägen, så ämnade vi uppsöka någon undangömd
dal och föra dit den sjuke och binda våra hästar
der samt vaka hvar sin stund. Tolken påstod
dock att detta var mycket vågadt, då vi voro så
få och ej hade andra vapen än min revolver och
Alis sabel.
Medan vi rådgjorde härom, yttrade Doughty.
som hört våra rådplägningar, att han ville göra
ett sista försök, och bad oss åter lägga honom
på borickan, som vi behållit hos oss i händelse
att den sjuke skulle blifva bättre. Vi lade
honom då på borickans breda sadel, som hade form
af en kudde. Jag besteg min häst och red förut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
