Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
fram på eftermiddagen. Jag tog nu afsked af
mina vänner och red upp på Oljoberget till vårt
läger.
Min läsare! under en föregående Söndag, som
vi tillbragte på Sinai, tog jag mig dristighet till
att öppna ett samtal angående den stora
tilldragelse, som här timade. Vi äro äfven nu på ett
heligt berg midt i det heliga landet och det är
äfven nu Söndag, tag derföre icke till
misstyckes, om jag här fortsätter vårt på Sinai började
samtal.
Den väldige Lagstiftaren på Sinai befallte oss
att älska — älska vår Gud öfver allt och vår
nästa som oss sjelfva. Då vi ville försöka att
hålla detta Hans bud, hade våra hjertan ingen
sådan kärlek att gifva, och vi läste vår dom i
de ord, hvarmed den Evige uttalade sin
förbannelse öfver de kärlekslöse. Dock — den Gud,
som på Sinai fordrade kärlek, är sjelf icke
kärlekslös. Han har visat den förvånade verlden*
huru Han kan älska: och den bergshöjd, dit vi
nu flyttat vårt läger och uppslagit våra resetält,
har bevittnat tilldragelser, som äro ovedersägliga
bevis på vår Guds försonande och förlåtande
kärlek.
Der borta vid Jordan invigde Han genom ett
heligt dop vår Lifsfurste — sin egen käre Son
— till sitt stora medlarekall, och sedan
Mästaren i trenne år vandrat omkring i städer och
byar, såsom undergörande profet, kom Han
omsider för sista gången till staden der nere, för
att här sätta kronan på sitt verk och på Gol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
