Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Vi hade nu, då det led mot aftonen,
öfverri-dit denna slätt och kommit in bland de
ofruktbara sandkullar, som begränsa densamma i
vester och skilja den från Medelhafvets strand. Vi
lemnade här våra mulåsnor och våra män
bakom oss och skyndade på vår ridt, dels för att
hinna fram så tidigt, att vi under det
återstående af dagen skulle kunna betrakta Cæsareas
ruiner, dels emedan våra män började knota och
ville stanna, påstående sig hafva förlorat vägen
till Cæsarea. Vi anade att detta var blott en
list och beslöto att sjelfva rida fram till hafskusten
och leta reda på Cæsarea, då vi visste att våra
män nog skulle följa oss. Vår tolk blef äfven
efter och följde med mulåsnorna, emedan hans
häst var trött.
Vi redo nu — 7 reskamraterna — rakt åt vester
för att komma till hafsstranden. Hvarje gång vi
redo upp på toppen af någon kulle, hoppades vi
få sigte af Cæsareas ruiner, men gång på gång
blefvo våra förhoppningar gäckade, vi sågo icke
en gång en skymt af sjelfva hafvet. Åtskilliga
gånger blefvo vi så instängda bland täta
ogenomträngliga busksnår, att vi måste vända och
rida en stor omväg, för att komma fram. Våra
hästar började tröttna, ty denna mödosamma ridt
i djup sand fortsattes omkring ett par timmar.
Som min häst var bland de starkaste, red jag
i förväg upp på höjderna, för att öfverse landet
på andra sidan och möjligen upptäcka hafvet
eller ruinerna vid Cæsarea. Glad blef jag, då jag
slutligen kom upp på en höjd, hvarifrån jag upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
