Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Vädret var denna morgon ej så vackert, som
vi voro vana att hafva det. Himmelen var mulen
och då och clå föll en regnskur.
När vi lemnat S:t Jean d’Acre, redo vi åt
öster öfver en stor och bördig slätt. Vägen
eller rättare sagdt gångstigen, var här serdeles
jemn och gocl, så att intet hindrade våra snälla
hästar att trafva undan och att då och då rusa
af i fullt galopp.
När vi kommit inemot slutet af slätten, sade
vägvisaren, som vi tagit i Akka, att han ej
orkade gå längre, men påstod att man ej kunde
taga vilse om vägen, om man blott följde
gångstigen. Vi skulle då snart enligt hans försäkran
hinna en by, der vi kunde begära en ny
vägvisare. Vi betalte honom då och läto honom gå.
Vi hade, då vi på morgonen bröto upp från
Haifa, sändt våra män med mulåsnorna att gå
genaste vägen till Cana. L. som kände sig trött
åtföljde dem, för att ej behöfva göra så lång
dagsresa den dagen. Vi voro således nu blott
de öfriga reskamraterna och vår tolk.
Sedan vår vägvisare öfvergifvit oss, fortsatte
vi ensamma vår ridt emot öster. Vi lemnade
nu innan kort den förut omtalade slätten och
kommo in bland höga och vackra trädbevuxna
kullar, bland hvilka vår väg slingrade sig fram
öfver bördiga dalar, af hvilka somliga voro
odlade, andra åter betäckta med högt gräs, som
der tycktes växa vildt.
Vi hade ej ridit långt stycke, förr än vi
alldeles förlorade vår väg. Den ena dalen var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
