Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Damaskus är Syriens hufvudstad och den
största af städerna i Asiatiska Turkiet. Här är
den Syriska arméens hufvudqvarter och
"Sera-skierens" eller fältmarskalkens residens.
Stadens historia sträcker sig ända bort i
sagotiden och man kunde säga äfven bortom
densamma.
Josephus påstår att staden blef grundlaggd af
Uz, Arams son och Noaks sonson. Man har
intet skäl att betvifla denna uppgift. Arams
efterkommande bosatte sig i nordöstra Syrien och
befolkade detsamma och gaf landet det namn,
under hvilket det vanligen förekommer i
skriften, nemligen Aram, (hvilket ord i den Svenska
öfversättningen blifvit återgifvet med Syrien, se
Dom.-B. 10: 6; 2 Sam. 8: 6, 15: 8; 1 Kon.-B.
10: 29; Es. 7: 2; Hes. 16: 57 ra. fl.).
Huru det nu än må hafva tillgått med stadens
grundläggning, var Damaskus redan på
Abrahams tid en känd plats. Patriarkens "redesven"
var nemligen "Eleasar af Damaskus" (1
Mose.-B. 15: 2).
Långt efteråt under Benhadads regering hade
Damaskus stigit till en stor makt och Israel
darrade mer än en gång för dess segrande härar
(1 Kon.-B. 15: 17—21; 20: 22).
Under de härtåg Syrierna vid denna tid
företogo i Israels land, hemförde de en gång bland
andra fångar äfven en Israelitisk flicka, som
sedan kom i tjenst hos Naamans hustru.
Naaman var en högt uppsatt fnan vid Konung
Benhadads hof och var spetälsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
