Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
De flesta af de män, som egde våra mulåsnor
och hästar, voro christna. Dessa sade sig nu ej
våga gå längre af fruktan att blifva mördade af
Drnserna. De ville derföre lemna oss och
återvända till sina hem.
Vi svarade dem, att vi ej kunde gå någon
annan väg än öfver Libanon till Bejrut, och att de
derföre måste följa. Vi hade intet annat parti att
taga än att gå framåt. Dessutom hotade vi att
ej betala dem en skilling förr än vi kommo till
Bejrut, och detta tog kanske mer än alla våra
föreställningar.
Obehaglig var emellertid denna underrättelse,
och vi gåfvo oss af följande morgon utan att
veta hvad öde vi gingo till mötes.
Det är redan kändt att kriget sedermera
utsträcktes äfven till Baalbek och att äfven här
flutit strömmar af blod.
Vi redo öfver slätten Buka’a, den högslätt
på hvilken Baalbek står, och det åtgick omkring
tre timmar innan vår karavan uppnådde foten af
sjelfva Libanon.
Midt på denna slätt stod en ensam pelare 5
fot i diameter och nära 60 fot hög.
Vi började nu bestiga Libanons berg och
tältade på aftonen vid en ström kallad AiriAta.
Dess vatten kommer ifrån Libanons snötrakt och
är isande kallt. Den vattnar en liten dal, som
utbreder sig vid dess fot.
Här hörde vi åter talas om det olyckliga
kriget och att Maroniterna i de byar, som Druser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
