Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Följande morgon nedtogo vi våra flyttbara
herbergen, för att aldrig mera begagna dem. Vi
bestego våra hästar och började vår sista
dagsresa.
Efter en stunds vandring visade sig ånyo
Medelhafvet för våra blickar, och om några dagar
skalle vi åter gunga på dess blåa vågor. Vår
resa i Orienten led till slut. Denna tanke var
så underlig. Man var glad och tacksam, på
samma gång som hjertat var fullt af saknad.
Hela flockar af beväpnade män syntes
oupphörligen den dagen, och i byarna var folket
för-samladt, för att rådpläga angående bästa sättet
att försvara sig mot de allt närmare
framryckande segrande Druserna. Vi befunno oss
nemligen på Maroniternas område, helt nära de byar
som kriget redan hade förhärjat.
Det arma folket vi här sågo skulle om några
dagar ömkeligen slagtas. De vackra, välmående
byarna med sina rika planteringar skulle inom
kort offras åt lågorna. Från taket af vårt hotell
i Bejrut fingo vi sedan bevittna denna hemska
brand.
Vi kommo slutligen ned i en djup dal och
följde norra stranden af en ström kallad
"Hundfloden," till dess vi slutligen hunno Medelhafvets
strand.
Vi passerade floden på en väldig gammal
stenbro. Här voro flera hundrade beväpnade
män samlade. Många af dem hälsade oss; ingen
förnärmade oss på något sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
