- Project Runeberg -  Några reseminnen /
25

(1874) [MARC] Author: Emil Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

storlek och i sitt sköto upptagande bergsfloder, skulle
öfvcrallt annorstädes väcka förvåning och beundran,
nu försvinna de alla vid en jemförelse med don stora
Adelsbergergrottan. Upptäckt redan i trettonde århundradet,
utsattes denna nejd under de derpå följande
seklen för strider om herraväldet mellan turkar,
venetianer och tyskar, och under dessa oroliga
tider råkade grottan snart sagdt i förgätenhet.
Först med vårt eget århundrade, nämligen
sedan 1818, kan man anse att grottan blifvit känd
och tillgänglig. Sedermera hafva år efter annat
nya delar blifvit undersökta och vägar till dem anlagda.
Man köper inträdesbiljetter till olika pris för
olika belysning. Som sällskapet var talrikt hade man
öfverenskommit att bestå sig den största ljusmassa,
som presteras, nämligen 1800 lågor, hvarjemte förf.
och en tysk från Mannheim slagit sig tillsammans och
särskildt köpt magnesiumtråd för att der och hvar
påtändande denna, ännu mera höja ljuseffekten. Redan
sjelfva ingången till grottan erbjuder ett öfverraskande
naturfenomen i det att denna befinner sig
temligen högt uppe på klippväggen, under det att i
djupet vid dess fot Poik (eller såsom den äfven kallas
Piuka-j floden störtar ned och försvinner i bergets
innandömen. Efter en kort vandring inträder
man i den s. k. Domen, ett ofantligt rum der, såsom
Baedeker yttrar, ögat trots all belysning icke förmår
att skönja slutet pä de höga stenhvalfven, hvilka derför
i skymningen synas ännu högre; förgäfves söker
blicken några gränser uppåt för höjden, eller nedåt
för det mörka djupet, i hvilket Poik-floden fortsätter
sin väg, för att efter en timmes underjordiskt lopp vid
Planina åter utträda i dagen. Tvenne naturliga öfver
hvarandra hvälfda klippbryggor inuti berget, förbundna
genom en murad bro öfver Poikfloden, äro en
värdig vestibul till detta majestätiska rum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reseminnen/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free