- Project Runeberg -  Några reseminnen /
45

(1874) [MARC] Author: Emil Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Att tyskarne för närvarande, äfven de, i dubbel
bemärkelse »fått nog« och verkligen önska hålla fred,
samt endast till nödvärn skola gripa till vapen, äfvensom
att de jemförelsevis bedöma fransmännen mera
passionfritt, framstod klart, men att fransmännen
deremot arbeta och samla krafter med tanke på att
återupptaga striden, och härunder liksom magasinera
det uppkomna nationalhatet, blef icke mindre tydligt.

Huru hejdlöst detta hat är, derpå må följande berättelse
tjena som bevis.

Vi sammanträffade i Tyskland med en framstående
man, hvars namn der är öfver allt kändt och aktadt,
och sålunda en borgen för sanningen af hvad han berättade.
Henne omtalade, att han vid krigets utbrott
erhållit ett bref från en gannnal vän i Frankrike, i
hvilket vännen varmt beklagade den förestående striden
och beledsagade en önskan att de båda, oberörda
af kriget skulle fortsätta sina vänskapliga meddelanden
med hvarandra. Han hade äfven medsändt, såsom
bevis för sin lugnare uppfattning, en tryckt proklamation
till de franska soldaterna, i hvilken han uppmanat
dessa att i den mon de framträngde i Tyskland,
hvilket han naturligtvis med äkta franskt sjelfförtroende
tog för afgjordt, visa humanitet mot invånarne
och sträng manstukt samt erinra sig att de båda folken,
om än nu bekrigande hvarandra, dock voro bröder.
Efter någon tid, då fransmännen, långt ifrån att
inrycka i Tyskland, hastigt förlorat den ena bataljen
efter den andra, erhöll tysken ett nytt bref, men i
en helt annan tonart och fullt af förbittring. Da denne
till svar påminte fransmannen om hans föregående
skrifvelse, åberopade deras mångåriga vänskapsförhållande,
och erinrade om att de båda, till följd af sin
verksamhet, borde vara fjerran fran allt deltagande i
vare sig krigets eller politikens åtgöranden, erhöll han
ett tredje bref, skrifvet i fullkomligt raseri och slu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reseminnen/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free