- Project Runeberg -  Några reseminnen /
47

(1874) [MARC] Author: Emil Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stor som fordom om ej större. Främlingsströmmen
på boulevarderna oförminskad. Tuillerierna i ruiner,
Vendömekolonnen och Triumfbågen under restauration,
ett och annat af högadelns hoteller ohebodt, gaslysningen
ej fullt så praktfull och ekipagerna i Boulognerskogen
mindre talrika, hära visserligen vitne om
krigets förödelse och republikens styggelse, men för
öfrigt kom och säg till fransmannen att Paris ej längre
är »la ville du Monde» och han skall anse er för en
söderhafsvilde.

1 en enda sak har parisaren blifvit germaniserad,
han har lärt af tyskarne att dricka öl. Hvem hade
för tretio år sedan kunnat drömma om att parisarne
skulle pimpla öl — och dock är det så; de sitta nu
inom och utom boulevardkaféerna med stora glasseidlar
framför sig, herrar och damer, och tömma dem
med god smak. Det återstår att lära sig förtära tysk
surkål och filosofi, och sedan parisarne blifvit så allvarliga,
skola de — 1’appétit vient en mangeant —
sluta med att äta upp tyskarne sjelfva.

Imellertid är det långt dit ännu. Beviset härför
finner man på paristeatrarne. Man har en anekdot
om en sjutioårig franska som, tillfrågad vid
hvilken ålder fruntimren upphöra att fatta kärlek, svarade:
fråga någon som är äldre än jag — och med
skäl skulle man kunna säga: hvad kan väl hända en
fransman, livilka olyckor skulle kunna drabba honom
af beskaffenhet, att han icke skulle gå på teatrarno
för att få skratta? Skrattet kan dock vara af mångahanda
slag, och det som paristeatrarne numera lägga
an på, synes blifva mer och mer simpelt. Samma
missväxt på snillen, som förorsakade nederlagen i kriget,
tyckes herska äfven på det dramatiska området.
Under vårt vistande i Paris var det i synnerhet feeripjesen
»la Patte ii Coco» samt »la fille de madame
Angot» som lockade åskådare och gjorde lycka. I den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reseminnen/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free