Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldighet att bevara sig för sin familj och att doktorn sagt,
det han måste gå ut och gå, därför att han har så kort
hals. Nå, efter så mycket arbete kan ha väl också han råd
att bestå sig en liten förströelse, han går för att promenera
på vallen, och när det blir tråkigt, blir han strandlöpare.
Om och Bom och Som och Drom komma emot honom,
och när han väl har detta vänskapliga publicum omkring
sig, börjar han hålla tal, och han talar som en bok, han
kastar sig till mänsklighetens och sjöstaden Rostocks bästa
utan tvekan rakt på hufvudet in i stadens angelägenheter,
han gör de präktigaste nya anläggningar på vallen, hugger
här ned ett träd, planterar återigen där några, han uppför
de ståtligaste offentliga byggnader för de goda rostockarna,
han förvaltar hela drätseln och löper omkring som skogvaktare
i Rostocks skogar, och till sist utnämner han senator
Blanken till förste borgmästare; allt för ingenting och utan
att han begär en groschen i lön. När han väl fått detta
ordnadt, kastar han sig öfver hela Mecklenburg och säger
till storhertigen: »Ers kunglig höghet, ursäkta om jag hjälper
er litet med att regera.» Och Gud vet, om jag icke tog
den mannen till finansminister, ifall jag vore en sådan där
storhertig: en dylik gumse som finansminisser måste kunna
sätta den mecklenburgska statskrediten bra på benen. Så
verkar han alltjämt och bär förutom sina egna bördor äfven
andras; men det tär också på krafterna, han måste hvila sig
litet, och han går därför upp i »Föreningen» ett slag. Han
låter servera sig en varm och söt och stark dryck, som
kallas för »toddy», och han sätter sig med Om och Bom
och Som vid l’hombrebordet och arbetar nu återigen af alla
krafter, men denna gången icke för allmänt bästa, utan för
sin familjs, ty han är skyldig henne detta.
Är han ännu ung och född gödgumse, det vill säga
en sådan som ärft penningarna af sina föräldrar och icke
själf sysselsatt sig med att förtjäna sådana, då försvinner han
omkring klockan tio ur föreningen, slår upp kappkragen,
för att dölja sig för polisen, och smyger sig tätt intill
husraderna genom gatorna, tills han finner det hus, där stora
affärer bedrifvas just samma afton med rouge et noir, och
låter här plocka sig till förmån för mänskligheten.
Så indelar den äkta gumsen på ett vackert sätt sin tid,
i surt arbete och ljufva välgärningar för mänskligheten. Men
jag vill därmed icke säga, att hvar och en handlar på just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
