Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så tig då, Anton!» afbröt honom hans fru. »Jag vill
tro, att saken är beslutad och afgjord. Vi resa för vårt
nöjes skull, vi resa därför att bildningen så fordrar.» — Och
nu tillade hon spetsigt: »Om din såpa går hand i hand
med bildningen, så hör äfven vår rikedom till bildningen,
och vi vilja ... vi vilja, säger jag ...»
»Hanna,» inföll morbrodern, »hvarför förifra dig? Res
för Guds skull, res gärna för mig till Blåkulla, det kvittar
mig alldeles lika ... Tack, Lena! Ja, nu är den god ...
bara några droppar till!»
Helena hade velat göra väl och fyllt glaset till tre
fjärdedelar med rom.
»Men, barn, Konstantinopel!»
»Ja, morbror, där skola vi bese sultanen och turkarna,
och turkinnorna med, de skola ju vara så vackra,» sade Paul.
»Obildade slyngel!» utbrast modern. »Hvad känner väl
du till turkinnorna?»
»Mamma, det har jag läst i de böcker, som du gifvit mig.»
»Ja, turkinnorna!» sade herr Groterjahn, och ett belåtet
leende lekte kring hans läppar. »De skola ju vara mycket
vackra.»
»Herr kusin,» sade morbrodern och tog en duktig
klunk ur sitt glas, »på sina ställen kunna de vara vackra
nog; men sådana som jag har sett, sådana får man då aldrig
se hos oss. När jag ser på er hustru, min kära systerdotter
Hanna, och jag så ser på en turkinna, så kunna turkinnorna
gå hem och läggga sig.»
»Med dem är det således ingenting vidare?» sade herr
Groterjahn.
»Anton,» inföll hans hustru och såg skarpt på honom,
»denna anmärkning ...», men hon lugnade sig och sade
med ett vänligt leende till morbrodern: »Du tror således,
morbror, att jag kan visa mig i Konstantinopel, utan att
sticka för bjärt af mot turkinnorna?»
Härvid blinkade hon åt Helena, att hon skulle ge
morbror ännu en toddy, han var ändå en ganska artig gammal
onkel.
Men Paul sprang henne i förväg och lagade toddyn,
det vill säga han fyllde hela glaset med bara rom och
frågade: »Nå, morbror, hvad tycker du om den?»
»Präktigt, Paul, präktigt; bara litet, litet rom till. — Men
säg mig nu, Hanna lilla, hvad ska ni i Konstantinopel?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
