Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du har ju också varit där, morbror?» svarade Hanna
spetsigt.
»Det var någonting helt annat. Jag vandrade dit med
ränseln på ryggen, för att söka mitt lifsuppehälle. Vi
arbetade där till största delen i turkisk talg, dock förekom
det äfven rysk talg, och det var en förfärlig smörja, men
jag förtjänte mycket penningar, och er skall det kosta vackra
slantar, ty det är nedrigt dyrt.»
»Penningar ha vi,» anmärkte herr Groterjahn.
»Ja, herr kusin,» sade morbrodern, »men ni är annars
mycket noga, då det är fråga om penningar, och ni brukar
just inte kasta edra penningar på gatan. Ni vill väl ha
något för edra penningar, och ni vill nog inte stanna där
i år och dag, men annars får ni ingenting se.»
»Vi ta med oss en bildad, kunskapsrik ung man, som
skall förklara allt för oss,» sade fru Groterjahn.
»Såå! Det med! Nå, hvad skall det vara för en?»
»Han heter herr Nemlich,» genmälde hans systerdotter.
»Hvad? Är det en son till den gamle klockaren i
Zippelmanshagen; han är nu seminarist?»
»Han är visserligen bara seminarist, men han står i
vetenskapligt hänseende betydligt öfver sin egen pastor.»
»Mamma,» inföll här Paul, »vet du, hvad Jockum
Klähn säger? Jockum Klähn säger, att han gått tillsammans
med honom i klockareskolan, och att han är en äkta
fårskalle. Jockum Klähn har alltid suttit öfver honom; men
han har en fasligt hög föreställning om sig själf.»
»Poll!» utropade modern.
»Men, min mor,» yttrade Helena, »Paul har ändå rätt
i detta fall: han skall efter hvad vi hört vara en mycket
inbilsk människa.»
»Mitt barn,» sade modern, »Ellen, mitt barn! Jag har
uppfostrat dig, sedan du inte var större än så,» — här
visade hon storleken på stolsbenet, — »ja, då redan
uppfostrade jag dig, och jag har sedan alltjämt uppfostrat dig
och jag uppfostrar dig ännu den dag som i dag är, ty
människans väsen består i hennes innersta vara, i uppfostran
och i bildningen, och därvid är det alldeles likgiltigt, om
en person är bildad eller inbilsk[1], bildning är nödvändig
för båda delarna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
