Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hanna,» sade hennes morbror, »det där skulle jag
gärna vilja ha i mig, säg det en gång till.»
»Mamma,» inföll Paul, »Jockum Klähn säger ...»
»Paul, du olidlige pojke! Du skall inte säga, hvad
Jockum Klähn säger; du får alls inte ha något umgänge
med den karlen. — Det är betjänten hos honom där,» tillade
hon, vänd till morbrodern och visade öfver axeln, »hos
vår granne.»
»Hos Jahn,» sade herr Groterjahn.
»Anton,» anmärkte hans kära hustru och såg strängt
på honom, »när din hustru fäster så högt afseende vid den
ära och värdighet, som tillkommer ditt hus, och icke nämner
namnet, så borde du verkligen ...»
»Å, min gumma, jag menade blott,» afbröt herr
Groterjahn henne.
Och Paul gjorde detsamma, i det han utropade: »Far,
far! I går, då jag kom från skolan, mötte jag gamle Jahn
och han klappade mig och han frågade, hvad Helena tog
sig för.»
»Poll!»
»Paulus!»
»Paulus!»
»Poll!»
Så ropade far och mor om hvarandra, tills moderns
bildade stämma slutligen fick öfvertaget och utropade:
»Obildade slyngel! Nu går du genast och lägger dig!»
Helena steg upp, gick fram till sin lille bror och sade:
»Kom, Paul, kom! Det är nu på tiden för oss att gå till
sängs.»
Och den lille slyngeln tog den stora, vackra flickan
om lifvet och kysste henne och sade: »Ja, Helena, du är
ändå alltid den bästa af allihop.»
Det var en vacker tafla, då den täcka flickan med den
lille kvicke pojken sade »god natt» och gick sin väg. Och
det föreföll den gamle såpsjudareonkeln liksom mig, när
goda, glada vänner gå ifrån mig, då är det som alla ljusen
i rummet blåsas ut och endast den gamla tranlampan ännu
brinner kvar därinne. Och morbrors toddy var nu äfven
urdrucken och han steg upp: »Nå, god natt då, Hanna!
God natt, herr kusin! Besvära dig inte, Hanna, jag hittar
nog vägen; jag skall väl som vanligt sofva i det blåa
rummet?» Och när han gick ut genom dörren, hörde herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
