Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första gången skulle löpa på skridskor, och han skickats
med af dennes föräldrar för att tillse, att den lille fick
skridskorna ordentligt på, så att han icke måtte falla.
»Åhå!» utbrast han och tog den gamle i armen, då
denne under pysslandet med stöfvelknekten började vackla
litet.
»Men låt vara dål» sade den gamle.
»Herre,» inföll Jockum, »vet ni, hvad lille Paul säger?
De där» — och här visade han med tummen öfver axeln
på huset intill — »de där skola till våren göra en stor
resa, jag har glömt namnet.»
»Jag upprepar ännu en gång, hvad jag redan förut sagt
dig, nämligen att jag ej vill veta något af hvad de där
människorna här intill ta sig för, och du får alls inte ha något
umgänge med pojken, ty det blir bara skvaller, och sådant
vill jag inte veta af, har du nu förstått mig?»
»Ja, herre,» sade Jockum sorgset och gick.
Den gamle satte sig i länstolen vid den varma
kakelugnen och sade för sig själf: »Det är det bästa; han begår
annars i sin beskedliga enfald en mängd dumheter. Och
hvartill skall det tjäna? Det blir i alla fall inte annorlunda.
Människorna förändras. De gamla kunde jag väl undvara,
men barnen! De ha vuxit upp tillsammans med mina, jag
har betraktat dem som mina egna. Gubben är beskedlig nog,
men svag, mycket svag, han står allt mer och mer under
toffeln, och hans hustru är förryckt. Förryckt?» och han
skrattade halft rasande för sig själf och tryckte handen mot
hufvudet. »Förryckt? Och hvad säga väl människorna om
dig?»
Och allehanda tankar stego nu upp inom honom, han
såg stelt framför sig på en punkt, och från det gamla, gråa
golfvet höjde sig en mängd växlande bilder, först sköna
taflor, alla i gyllene ramar af lycka och belåtenhet, alla
hållna i den ljusa dagern af ett gladt hopp om en lugn
framtid och en välsignelserik ålderdom. Han såg gröna
ängar och gyllene sädesfält, han höll en ung, vacker hustru
under armen, och ett par duktiga barn lekte omkring honom;
han gick med den unga hustrun genom sädesfälten och
visade henne, hvad han till Guds och sin egen ära som
människa uträttat härför, och skördemännen kommo och
skuro säden inför hans hustru, och kvinnorna följde dem
och bundo säden med halmband och framsade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
