- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
37

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Min far, det vet jag, och jag är alldeles lugn och
hon är det också, vår tid kommer nog, och vi kunna gärna
vänta.»

»Nå, god natt då, min son, och farväl!»

»Farväl, min far!»

När sonen gått, ringde den gamle och Jockum kom in.

»Jockum, Karl skall fara sin väg tidigt i morgon, se
till, att han får sitt kaffe i rätt tid. Men du försofver
dig väl.»

»Ja, herre, det händer nog; och därför blir jag hellre
uppe hela natten.»

»Nej, det får du inte, då duger du till ingenting hela
dagen i morgon. Jag skall nog vakna.»

»Nej, herre, det får ni inte. Då sätter jag hellre upp
min maskin.»

»Hvad är det nu igen för något?»

»Jag har tänkt ut alltihop ensam. Ser ni, ofvanför
hufvudgärden till min säng har jag slagit en märla i taket.
I denna knyter jag ett band och i detta binder jag åter fast
en af mina stöflar, så att den hänger rakt öfver näsan på
mig. När jag så vänder mig, stöter jag med näsan mot
stöfveln, och då vaknar jag.»

»Nå, gör det då!»

Jockum gick, gjorde som han sagt, stötte med näsan mot
stöfveln, kokade kaffe, och Karl reste, och när Jockum vid
åttatiden burit in kaffe till sin gamle husbonde, ställde han
sig i förstugudörren och såg en stund utåt gatan.

Paul Groterjahn, som skulle i skolan, kom gående:
»God morgon!»

»God morgon!» genmälde Jockum så kallt, som om
det frusit om natten och han blifvit infrusen med, och såg
öfver Paul långt bort i fjärran, som om han ville räkna
skorstenarna vid Alexandrinergatan.

»Hvad kommer åt dig, Jockum?» frågade Paul och
grep efter hans hand.

»Ingenting!» svarade Jockum, drog tillbaka handen och
räknade vidare.

»Men, Jockum, hur är det fatt med dig?»

»Med mig?» och Jockum såg så vresigt på honom.
»Jag har fått snubbor hela kvällen. Du lurar mig till en
mängd saker, och jag är nog dåraktig och låter lura mig,
och nu har herr Jahn förbjudit mig att vidare ha någonting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free