Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad hör jag?» utropade fru Groterjahn och slog ihop
händerna. »Mina barn, min son Poll, min dotter Hella
koncipera ... hm ... hm ... konspirera emot mig med
arffienden till vårt hus, och du, Groterjahn, du sitter där
och säger ingenting.»
Däri hade hon då rätt, herr Groterjahn hade ingenting
sagt, han hade endast då och då sett på sin hustru och sina
barn, och det var synbart, att han ännu ej riktigt insett
sakens hela vikt; nu först fattade han den, han reste sig
upp och sade strängt till sina barn: »Ja, ni konspirera!
Och du, Paulus, du går nu genast i skolan!»
»Du går genast i skolan!» sade modern. »Din bildningsgång
blir annars afbruten.»
»Ja, Paul lille, gå nu i skolan!» bad äfven Helena.
Paul såg på sin syster, torkade sina ögon, drog ett
par djupa suckar, tog sina böcker och gick i skolan.
Men han gick genast tvärs öfver gatan, för att han icke
skulle behöfva gå förbi Jockums hus: han ville numera ej
heller ha någonting med Jockum att skaffa.
När Paul var borta, blinkade fru Groterjahn uttrycksfullt
åt sin man och visade med tummen öfver axeln på
grannens hus.
»Ja,» brummade herr Groterjahn i skägget. »Ellen,
mitt barn,» sade han högt, »din mor befinner sig ej väl,
hennes nerver ha genom denna scen blifvit starkt skakade,
se du i dag efter köket!» som om Helena ej måst göra
det hvarje dag.
»Ja, pappa,» ljöd svaret; hon gick, men kastade en
lång blick på sin far, som helt säkert bragtes i stor
förlägenhet däraf.
»Anton,» började hans kära fru, då Helena gått och
hennes nerver åter började komma i sitt esse, »jag har något
att tala med dig om.»
»Hm,» sade herr Groterjahn, hvilket ville säga
detsamma som, att detta var någonting extra, emedan hennes
lagliga tid egentligen endast inföll om aftnarna, sedan de
gått till sängs, och att han ej heller behöfde finna sig däri;
därtill kom ytterligare Helenas blick, hvilken förefallit honom
som en tyst bön, och han var nästan sinnad att göra
opposition.
»Anton,» anmärkte fru Groterjahn, »du vet, att jag aldrig
blandar mig i dina angelägenheter; du har öfvertagit Pauls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
