Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf. Men, säger man också, det kan likväl ej bli någonting
af, ty Munda sticker alltför mycket af emot honom, hon är
visserligen en frisk och äfven en vacker flicka, men hon
saknar det »fina», som »världskulturen» skulle framkläckt hos
henne. Han, herr Nemlich, känner möjligen själf afståndet
mellan dem, och han arbetar nu med händer och fötter på
att bringa Munda i ett bättre kulturtillstånd och förde i går
eftermiddag med sig till henne »Parisermysterierna» af Eugène
Sue, i afsikt att med dem underhjälpa hennes bildningsutveckling.
I går eftermiddag, ända till klockan half tolf
på natten, läste han i ett nu för henne, och när fader
klockare därefter till sist sade, att det nu var nog, att det
i morgon också var en dag, ville ingen af hela sällskapet
gå till sängs, så rädda hade de blifvit. Till sist fann man
på den utvägen, att klockarmor, Munda och den halfvuxna
tjänstflickan Stina samt klockarens öfriga sex små buro alla
sina sängkläder in i skolrummet och där funno tröst hos
hvarandra under natten. Endast herr Nemlich och klockaren
lågo ensamma om natten, men klockaren likväl endast till
half ett, då det besynnerliga äfven kom öfver honom, och
han utvandrade till skolrummet med sina sängkläder på
hufvudet. Och när han klappade på dörren, för att de
skulle släppa in honom, blefvo de alla så förskräckta, att
ingen svarade, och när han nu slog hårdare och nämnde
hvem han var, tog klockarmor slutligen mod till sig och
öppnade dörren. Men då hon nu i stället för sin man fick
se sin egen blårandiga öfverdyna spöka omkring, blef hon
så förskräckt, att hon sjönk ned på knä, och de sex små
beerbomarna gåfvo till ett skri, så att herr Nemlich kom i
underkläderna nedspringande från vinden i tanke att elden
var lös; ty herr Nemlich känner icke till fruktan, därtill
är han icke allenast för mycket bildad, utan äfven för mycket
upplyst. Och för sitt hjältemod blef han denna gång mycket
ljuft belönad, ty han fick för första gången se sin käresta
ligga till sängs; det vill säga, han såg ingenting af henne,
icke ens hennes nattmössa, ty hon hade krupit under täcket;
men han såg likväl hennes bädd. Så berättar man, och jag
vet icke, om det är sant eller ej. Men hvad som nu följer,
det är sant, ty det har klockaren själf berättat för mig.
Följande dagen, som var en söndag, grep herr Nemlich
redan vid kaffebordet åter efter boken, för att fortsätta
bildningsverket, men klockaren tog den ur handen på honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
