Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och matematik och sådant där, den allmänna mänskliga
bildningen kommer ej i fråga. Jag frågade nyligen hans
Fritz, hvad han brukade läsa för nöjsamma böcker, då
svarade pojken: Robinson. En fjorton års yngling läsa
Robinson Crusoë! — Men jag glömmer ju alldeles bort mitt
bref. Kära mamsell, dyra Rosamunda, litet ljus, om jag får
be; men ni är rädd, jag skall följa er.»
Klockaren motsatte sig det till hälften, men de båda
unga voro redan utom dörren, och nu afhandlades vid spiseln
därute i köket ett litet kapitel om bildning, hvilket färgat
Mundas kinder något rödare än vanligt, då hon slutligen
kom in med ljus.
Herr Nemlich läste sitt bref, hans ögon blefvo allt
större och större, han sprang upp:
»Nej, det är ...» han satte sig åter: »Nej, det är ...»
»Hvad, hvad?» frågade man om hvarandra.
Herr Nemlich svarade icke, han läste sitt bref till slut
under växlande ansiktsuttryck, därpå sprang han upp och
deklamerade, under det han gick omkring i rummet: »Det
har jag alltid sagt! Min talang, mina kunskaper, min
bildning bana sig ändå väg till sist. Herr kyrkoherden, ja!
Han har ej erkänt mig. Sa’ han inte, att han i mitt ställe
skulle hysa betänkligheter? Men jag tvekar alls inte, jag
mottar anbudet! Jag mottar det!»
»Ack,» sade klockarmor, »ni har helt säkert fått tredje
lärareplatsen i Zwiebelsdorf,» och därvid såg hon på Munda,
och Munda hade blifvit alldeles blek. Det stackars barnet
knäppte ihop händerna i skötet, och hon var till mods, som
om all vår Herres nåd oförtjänt utgjutits öfver henne, ty
Munda var, oaktadt Eugène Sue och bildningen, en
hjärtegod flicka.
»Nej, bättre upp! Mycket bättre upp!» skrek herr
Nemlich och ställde sig midt i rummet: »jag har fått en
kallelse till Konstantinopel!»
»Gud bevare mig!» utbrast klockaremor. »Det är ju
hos turkarna.»
Och Munda skilde sina händer i sär och såg frågande
på honom; hon skulle ha tyckt mera om Zwiebelsdorf.
»Nå, men så säg då, hvad det är!» inföll Beerbom.
»Jag skall med vår egendomsherre Groterjahn och hans
familj resa till Konstantinopel och besöka trakten däromkring;
jag skall där förklara för dem allt och på resan ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
