- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
57

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

språng hoppa öfver den lilla tredje lärareplatsen och tills
vidare nöja sig med en god klockarebefattning. Och när
Munda lyste honom ut genom dörren, gaf han henne en
duktig kyss och hviskade till henne: »Hvad menar du?»
— ty när klockaren icke var tillstädes och i sina bref
kallade han henne redan för du — »hvad menar du om gamle
Müschers plats; han är redan gammal, och om jag får den,
då ... då är det redan sörjdt för vår ståndsenliga bosättning:
herr Groterjahn ger mig nog en storartad dusör, då vi
komma hem efter resan. Men detta är oss emellan, och
jag vill dessutom öfverraska din far.»

Munda gick med beklämdt hjärta tillbaka in i rumnet,
och han begaf sig i mörkret till Qvistörp och talade under
vägen högt för sig själf och red på sina höga hästar, tills
han slutligen föll i ett dike, hvilket så tillvida afkylde honom,
att han där hemma kunde för sin principal utveckla sina
planer.

Den gamle Semmlow var en godmodig man, och då
herr Nemlich lofvade att sätta en god vän i sitt ställe, gjorde
han inga invändningar, och icke heller då herr Nemlich
bad honom att genast antaga vännen och därjämte föda
honom själf med, ty han måste — sade han — för sin stora
uppgifts skull ännu idka en hel del studier.

Han skref ännu samma afton till herr Groterjahn, att
han ville mottaga anbudet, att han var belåten med allt
och endast fordrade ett bildadt bemötande. Följande morgon
måste pojken med de sneda stöflarna bära brefvet på posten,
herr Nemlich »studerade», och i stället för att lära barnen,
lärde han sig själf; Eugène Sue log visserligen vänligt emot
honom såsom Den vandrande Juden, hvilken han ännu icke
kände, men för denna gång måste den mannen ge sig till
tåls. Han kastade sig naturligtvis först öfver kartan. »Här
ha vi Mecklenburg, Qvistörp,» sade han på plattyska, ty när
han talade för sig själf, talade han alltid plattyska af ren
ekonomi; han behöfde ej nöta på sina högtyska krafter för
sig själf, han visste ju hvad han kunde. »Här ha vi Berlin
— Bennewitz har redan varit i Berlin — o, Bennewitz, det
gör mig ondt om dig! — Här ha vi Dresden, konungariket
Sachsen, Prag — hvad är det nu för märkvärdigheter i Prag?
— Prag? — Jo, pragerstudenter. — Wien — ah, Wien,
»det finns blott en kejsarstad, det finns blott ett Wien!»
— Här ha vi Triest — här börjas det — Adriatiska hafvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free