- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
59

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Petiscus, professor», om han kunde tjäna honom med den,
så mer än gärna; det fanns äfven illustrationer i den.

Detta anbud mottogs med tacksamhet, och herr
Nemlich läste nu omväxlande lille Cannabich, lille Nösselt och
lille Petiscus, och det gick alldeles förträffligt. Men då
turen kom till lille Petiscus och han betraktade illustrationerna,
fingo de allvarliga studierna en liten knäck, och hans
tankar sväfvade öfver den dyiga vägen, på hvilken pojken
redan sprungit sina stöflar sneda, hän till klockaregården i
Stora Barkow, ty vid åsynen af denna bild, af Minervas i
lille Petiscus, måste han tänka på Munda i klockaregården,
på grund af den stora likheten mellan dem båda. Det vill
säga — förstå mig rätt! — att endast ansiktena voro lika,
icke kläderna och den öfriga utstyrseln, ty Munda brukade
icke gå omkring där hemma i hjälm och spjut och sköld,
och hon bar äfven en ordentlig klädning, som hon själf
sytt åt sig, ty hon hade lärt att sy kläder, och äfven däri
liknade hon gudinnan, ty det stod tydligt i lille Petiscus,
»att hon undervisade i konsten att väfva, sy och sticka»;
och äfven ugglan vid hennes sida passade för jämförelsen,
ty herr Nemlich behöfde endast tänka på den halfvuxna
tjänstflickan med det lurfviga hufvudet och de stora runda
ögonen, och ugglan var genast färdig.

Härunder närmade sig tiden för hans afresa; hela dagen
igenom lärde han sig utantill, och om kvällarna disputerade
han med Karl Bennewitz om sina »studier», ty han hade,
såsom Schiller säger, en kort tarm: hvad han om dagen
inmundigat, det måste han om aftonen åter gifva ifrån sig.

Han hade ofta sprungit öfver till klockare Beerboms
och besökt Munda, men alltid i största brådska; men nu,
på en söndag, gjorde han ett längre afskedsbesök. Munda
var mycket nedslagen i anledning af afresan och utsikterna
till platsen i Zwiebelsdorf, men hon lät ej märka någonting,
emedan hon icke ville störa hans glädje. Men klockaren
och framförallt klockarmor, som till punkt och pricka visste,
hvar haren hade sin gång, uppmanade honom ifrigt vid
afskedet att äfven gå och säga farväl till kyrkoherden, så att
man icke glömde honom, då det skulle bli fråga om att
besätta platsen i Zwiebelsdorf, för den händelse att alla de på
herr Groterjahn och hans förnäma bekantskaper uppskrufvade
strängarna skulle brista.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free