Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omdöme, hon ser och iakttar. Jag gör det aldrig; men han
har något fint i sitt yttre, är verkligen bildad och har helt
säkert ett godt hjärta, ty han började genast sysselsätta sig
med Paul, som naturligtvis återigen uppförde sig så opassande
som möjligt. Kom nu ned, mitt barn; och tag så litet saker
som möjligt med dig. Jag har nyligen läst, att den
människan är den lyckligaste, som har de minsta behofven.»
Helena hade redan länge haft den mycket riktiga
aningen, att hon nog icke skulle komma i tillfälle att med
vackra toaletter göra eröfringar på ångbåten eller att med
sådana blända storsultanens ögon i Konstantinopel; hon hade
därför inrättat sig mycket anspråkslöst och var nu i ordning
med alltsammans, så att hon kunde följa modern ned.
Det är helt naturligt, att den ena människan gör sig i
tankarna en föreställning om en annan, med hvilken hon
en längre tid skall vara tillsammans, och om Helena än icke
hade mycket att beställa med herr Nemlich, så visste hon
likväl, att hennes broder Paul, som hon höll så mycket af,
skulle öfverlämnas i hans händer och hans uppsikt, och då
hon därför nu fick se herr Nemlich, öfverensstämde han alls
icke med den föreställning hon bildat sig om honom och
endast föga med hvad hennes mor förespeglat henne. — Ej
så, att herr Nemlich föreföll henne så förfasligt ful! Det skulle
också varit mycket kränkande för oss båda, Munda och mig
själf, som båda vant oss vid att med stor kärlek betrakta
honom; men det var hos honom något, som enligt hennes
förmenande icke stämde öfverens med hans rock och hans
fadermördare, ty dessa voro oklanderliga.
Herr Nemlich var mycket liten till växten; naturen
hade insett denna sin förseelse och därför gjort hans båda
ändpunkter, hufvudet och fötterna, så mycket större. Han
hade långt, svart hår, hvilket han lät hänga till hälften
andligt, till hälften världsligt ned bakom öronen; hans
ansikte hade en lärd gul färg, och han hade på sista tiden
låtit skägget växa. Så kallade han det åtminstone, men det
var i själfva verket blott ett slags halfskog, sådan jag
fordom sett i Niederlausitz, hvarest här och där stod en liten
grupp granar, mellan hvilka man kunde se den gula sanden
lysa fram så klart.
Helena måste emellertid tillstå för sig själf, att herr
Nemlich förstod att till en början uppföra sig ganska
passande; ty han höll sig på tre stegs afstånd ifrån henne.
Mot herr Groterjahn var han i all respekt mycket förtrolig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
