Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ackusativus af mensa hette, hvilket han enligt kontraktet ej
heller hade behöft, eftersom han icke var anställd för latinet
och ej heller förstod något latin, emedan det icke lästes på
seminariet. Paul visste ackusativen mycket väl, men han
sade honom den icke, och herr Nemlich klappade honom
åter på hufvudet och sade, att det skadade icke, allt det där
skulle han nog få lära sig.
Nu var också här allt i ordning, och följande dag skulle
man anträda resan med det andra tåget.
Morgonen därpå satt den gamle herr Jahn riktigt varmt
insvept i en päls i en andra klassens kupé och for till Berlin.
Jockum Klähn hade ombesörjt de båda kappsäckarna och
satt i tredje klassens vagn och berättade där för alla
människor, som ännu inte visste det, att han skulle till Berlin.
»Men det är ingenting att tala om,» bifogade han, »jag far
ännu längre.»
Och när man frågade honom: hvart då? tog han på
sig en hemlighetsfull min, hvilket gick mycket naturligt
för sig för honom, därför att det äfven för honom ännu
var en hemlighet.
När de kommit fram till Berlin och fått sig ett logis,
sade den gamle Jahn: »Jockum, jag är trött och vill hålla
mig inne i dag; men du kan gå omkring litet på gatorna
och bese Berlin.»
»Nej, husbond’ det gör jag inte. Där ni är, där är jag
också. Det är inte för er skull, det är för min egen, ty
jag vet nog på förhand, att jag går vilse.»
»Ja, då får du vänta tills i morgon, och vi stanna här
äfven öfver morgondagen.»
Samma dag som Jahn afrest, ville äfven herr Groterjahn
resa, men med det andra tåget. Han kom i full
resdräkt, med päls och pälsmössa, in i rummet, där Helena
och Paul redan stodo resfärdiga, och det fattades nu blott
fru Jeannette, ty herr Nemlich stod redan i förstugan och
räknade öfver sina koffertar, kappsäckar och askar.
Nå, ändtligen, då de bägge vagnarna höllo utanför
dörren, ty den ena var bestämd för packsakerna, kom äfven
fru Groterjahn in, men for genast ut mot sin man: »Anton,
hvad vill det säga? Du i päls? Se på mig, har jag tagit
på mig någon päls?»
»Men det är ju kallt?» sade Anton helt förbluffad.
»Anton, jag ber, vi fara ju till den varma södern.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
