Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, svarade Anton, men där voro de ännu icke.
Men hans hustru tillät det icke och sade, att de
skulle göra sig till en visa för hela världen, och Anton
tog af sig pälsen och steg upp i vagnen med blott en
öfverrock på sig.
När de alla sutto i vagnen, ville herr Nemlich stiga
upp på kuskbocken, men fru Groterjahn tillät det icke,
han måste taga plats på packvagnen, ty hon var mycket
orolig för att åkaren under körningen kunde tappa någon ask.
Vid pålassningen å bangården gick allt ganska bra,
utom det att herr Nemlich blef anhållen, icke af polisen,
nej, af en gammal dam, från hvilken han ville taga en liten
kappsäck, som om den tillhörde en af de under honom
lydande packsakerna. Herr Nemlich ville först icke lämna
ifrån sig kappsäcken, men den gamle damen var för resolverad,
hon lade vantarna på sin egendom och tilltalade herr
Nemlich med orden »unge vän». Denna skymf ville han
först besvara med en grofhet; men när han märkte, att den
gamla damen, utan att genera sig ett grand, tog plats i
samma andra klassens kupé som den, där familjen Groterjahn
satt, så föredrog han att tiga, steg in i en tredje klassens
vagn och for till Berlin.
Följande morgon framemot klockan tio, ty fru Groterjahn
kunde för sina nervers skull icke komma tidigare ur
sängen, uppgjorde familjen Groterjahn en förberedande plan
om, huru de skulle tillbringa dagen i Berlin. Först och
främst måste de köpa åtskilligt. Doktorn där hemma hade
fäst fru Groterjahns uppmärksamhet på allehanda medel mot
hennes nerver och andra krämpor; hon ville äfven förse sig
med lopp-pulver — men det sade hon ej högt — och med
ett medel mot sjösjuka, hvilket en doktor uppfunnit, den
där ännu aldrig skådat något annat vatten, än det han kunde
se i Spreefloden och i sitt tvättfat, och dessutom måste hon
för nervernas skull äfven medtaga en låda »Hoffs
maltextrakt», hvilket hon äfven ville uppmana Anton att göra;
men denne tyckte ej om Hoff, utan var mera för Daubitz,
och ville krya upp sig med dennes fina likör, något som
han äfven denna gång mycket riktigt genomdref.
Helena ville köpa sig en liten skinnväska, så att hon
skulle kunna ha allehanda nödiga småsaker till hands, såsom
sybehör, nycklar, småpenningar och dylikt, och Paul bad
att få ut sin del i kontanter, så skulle han väl också få tag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
