Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonting nödvändigt. Pappa Groterjahn uppfyllde hans
begäran.
Sedan detta var uträttadt, skulle man bese museum och
om kvällen gå på teatern, där Don Carlos skulle uppföras.
Paul uteslöts af sin kära mor från museet, därför att hans
bildning ännu icke var mogen för hvarken Apollo eller
Venus, och fick i stället tillåtelse att gå med herr Nemlich
i zoologiska trädgården och se på aporna och björnarna. —
Den gamle Jahn hade gått ut redan tidigt på morgonen,
åtföljd af Jockum Klähn, och hade råkat in i Djurgården
och vankat omkring där, för att få sina fötter varma.
Härunder hade han äfven kommit in i zoologiska trädgården.
Jockum Klähn kunde ej nog förvåna sig. »Herre,»
utropade han den ena gången efter den andra, »hvad är det
för kreatur? Se bara på den här,» skrek han, då han blef
varse en hyena, »så hon bär sig åt! Hör bara, hon ordentligt
skrattar! Hu, så hemskt! — Jo, du är den rätta, du!
Se på fåglarna där, så brokiga och spräckliga! Hörde ni?
De ordentligt prata med hvarandra.»
Och när han kom till aphuset, stannade han alldeles
förbluffad och hviskade slutligen helt sakta till sin husbonde:
»Herre, förstå de hvad vi säga, när vi tala med
hvarandra?»
»Nej, Jockum.»
»Herre, lära sig aporna äfven att tala?»
»Nej,» sade herr Jahn och skrattade och hade sin
hjärtans fröjd åt sin Jockum, ty om djuren än äfven roade
honom själf, så roade det honom likväl allra mest att se,
huru allt gick omkring för Jockum. Och när de slutligen
begåfvo sig på hemväg, vände Jockum sig om och drog
en djup suck, som om den zoologiska trädgården varit
paradisets lustgård och han liksom Adam utdrifvits därifrån, och
sade: »Herre, det är värdt pengar att resa till Berlin bara
för det här.»
Emellertid hade Paul gått med sin lärare Nemlich ut
till zoologiska trädgården samma väg, som de båda gingo
därifrån, och när han nu såg en månglerska sitta vid vägen
med äpplen, kom han att tänka på, att han hade penningar
och att äpplen vore en nödvändighetsvara; han köpte sig
därför några. Han hade gjort en god handel, ty han hade
fått så många, att han måste hålla hela fånget fullt, och af
denna obekväma ställning begagnade sig en kvick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
