Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
Wien och den Hvita Hästen i Leopoldstadt. — Huru herr Groterjahn
äter upp en gammal vän med senapssås. — Om Propyléerna i Atén
heta “Popoleum“ eller “Propoleum“, och om de äro ett passande
ställe att äta gåsstek på. — Allt försvinner utom fru Groterjahn,
och två gamla vänner råkas. — Fru Groterjahns blixt slår ned i en
grå åskledare. — Jockum Klähn är här, och den gamle Jahn äfven!
Och den gamla gråa damen reser till Konstantinopel. — Werthers
Lidanden och fiskhandlaren med trumpeten. — Hvilket är riktigast:
Säumering eller Siemerling? — Den ena människan skall icke störa
den andra människans sömn.
Följande dag fortsatte båda parterna sin resa, herr Jahn
med första tåget, Groterjahn med det andra, herr Jahn riktigt
varm i en päls, herr Groterjahn hackande tänderna af köld i
en tunn öfverrock, och båda mycket missbelåtna, herr
Groterjahn öfver att den varma södern ej ville infinna sig, herr
Jahn därför att han ej fick se någonting synnerligen
märkvärdigt på fälten, ty Sachsen och Böhmen lågo höljda i
snö och is och sågo alldeles ut som Mecklenburg vid den
tiden.
I Wien tog den gamle Jahn in på »Hvita Hästen» i
Leopoldstadt, emedan hans värd i Berlin förordat det hotellet;
i Wien for äfven herr Groterjahn till Leopoldstadt och tog in
på Hvita Hästen, emedan Bädeker hade gjort ett kors därvid
och herr Nemlich läst, att nordtyskarna brukade bo där och
att man där fick förträfflig fisk, bland annat äfven »schill»,
hvilken fisksort herr Groterjahn icke kände till, men hvars
bekantskap han gärna ville göra, emedan han tyckte synnerligen
mycket om fisk. När de nu väl anländt till ort och ställe
och damerna hvilat ut litet efter resan och ordnat sin toalett,
begaf sig Groterjahn i spetsen för sitt sällskap till matsalen
och frågade sin kära hustru, hvad hon sade om »en schill».
»Anton,» svarade fru Jeannette, »jag har redan före
vår afresa uttalat den åsikten, att det måste vara hvarje
resandes plikt att af princip ansluta sig till de olika
egendomligheterna hos de olika folkens individualiteter — detta
är ett obehagligt långt och tungt ord — äfven i mat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0077.html
